Det är vår uppgift som lärare att skapa en verbal klassrumsinteraktion som främjar elevers inlärning och kunskapsutveckling. Det här examensarbetet grundar sig i tanken om att lärare behöver redskap för att kunna analysera sin egen undervisning i ämnet svenska och därmed främja klassrumsinteraktionen. Syftet med föreliggande studie är därför att med hjälp av analysredskapet Dialogic Inquiry Tool, DIT, dels identifiera i vilken omfattning dialog förekommer i fyra lärares svenskundervisning, dels synliggöra på vilket sätt DIT kan stödja lärarna i att utveckla den verbala interaktionen i klassrummet. Examensarbetet tar sin ansats i ett sociokulturellt perspektiv om lärande med fokus på Zone of Proximal Development, ZPD, och mediering. Studien genomförs med kvalitativa metoder i form av observationer och semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att lärarna föredrar en dialogisk undervisning men att det är svårt att komma ifrån den IRE-struktur som sedan länge dominerat klassrummen. Lärarna diskuterar hur ett klassrumsklimat där eleverna vågar dela med sig av sina tankar och åsikter påverkar interaktionen i klassrummet. Balansgången mellan att låta eleverna utveckla sina tankegångar och tiden kan vara en problematisk faktor eftersom lärarna måste hålla sig inom tidsramen för den föreliggande lektionen. Sammanfattningsvis ser lärarna analysredskapet DIT som ett tämligen enkelt sätt att kritiskt granska sin egen praktik. Genom DIT får lärarna bland annat en chans att uppmärksamma och bli medvetna om rådande interaktionsmönster, hur feedback och respons ges och hur de som lärare kan påverka graden av dialog i klassrummet.