Det övergripande syftet med den här studien är att, som slöjdlärare, bättre förstå den egna verksamheten i lektionssalen och därmed få större möjligheter att vidareutveckla planering och didaktiska insatser. I ett examensarbete på egen hand och med små möjligheter till kollegialt stöd, har det varit speciellt intressant att se vad en videokamera kan erbjuda i grundmaterial för en uttolkning av det som händer. Det preciserade syftet har blivit; Att utifrån aktivitetsmönster bedöma hur effektiva mina slöjdlektioner är idag, samt att söka förbättringar med stöd i styrdokument, forskning och lokala pedagogiska satsningar. Studien visar att de två lektionerna utgör en något svår miljö för eleverna att utvecklas i. En principiell arbetsgång enligt slöjdprocessen har etablerats hos eleverna, men de går in i de självständiga arbetspassen med dålig planering och dålig förtrogenhet med nödvändiga verktyg. Den begränsade tillgången till läraren räcker inte för att upprätthålla effektiva slöjdprocesser genom hela lektionen. Högre effektivitet är möjlig att åstadkomma, både till produktivitet och nytta. Nyttan i form av lärande i slöjd kommer sannolikt att gynnas av att produktiviteten ökar hos elever med en utdragen slöjdprocess. Tillgänglighet till material, planeringsstöd och färdighetsövningar bör gynna produktiviteten. Planeringsstödet ska stödja både de elever som underpresterar i produktion av slöjdalster och de som hamnat i alltför svåra genomföranden. Den nära utvecklingszonen för respektive elev och arbetspass behöver siktas redan innan eleverna börjar arbeta. Förslagsvis kan samlingen innan varje arbetspass utvecklas i den riktningen.