Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka vad befintlig forskning visar kring elever med matematiksvårigheters förståelse samt att undersöka vilken form av förståelse som gynnar eleverna i störst grad inom area och omkrets, instrumentell- eller relationell förståelse. I litteratursökningsprocessen var utgångspunkterna instrumentell och relationell förståelse, area och omkrets samt matematiksvårigheter. Utifrån dessa begreppen växte sedan vår undersökningsfråga fram; Hur kan matematikundervisningen utformas för att främja elever med matematiksvårigheters lärande kring area och omkrets? I kunskapsöversikten bearbetas instrumentell- och relationell förståelse med fokus mot elever med matematiksvårigheter inom area och omkrets. Skribenterna har utgått från Skemps benämningar kring de båda förståelserna och Boalers forskning kring klassrumssituationer och undervisning samt andra forskare som berör samma ämnen. Definitionen kring hur skribenterna av kunskapsöversikten tolkar matematiksvårigheter hänvisas till Engström, Lunde och Peng, Wang och Namkungs benämning; elever med matematiksvårigheter besitter problematik med arbetsminne och korttidsminne. Den forskning som studerats ställs mot varandra och jämförs angående likheter och skillnader samt att skribenterna studerar hur de samspelar med läroplanen och skollagen. Källorna som studerats är skrivna på både engelska och svenska för att få in flera vetenskapliga perspektiv i undersökningen. Som resultat på vår undersökning har vi analyserat fram tre teman som redovisas i en analys, individanpassad undervisning, interaktion och kommunikation i matematikundervisningen samt bild och symbolrepresentation samt digitala verktyg. Slutsatsen är att en kombination av relationell- och instrumentell förståelse är att föredra för elever med matematiksvårigheter samt att ett öppet klassrumsklimat är en bidragande faktor till elevernas utveckling inom area och omkrets.