Vårt arbete har i syfte att undersöka hur pedagoger resonerar kring användandet av digitala verktyg i förskolan samt hur de ställer sig till den reviderade läroplanen. För att vi skulle få svar på vårt syfte så genomförde vi en kvalitativ forskningsstudie genom att intervjua fyra pedagoger som med olika pedagogiska utbildningar och erfarenheter gett oss en bredare utgångspunkt att analysera från. Det framkom i intervjuerna att pedagogerna upplevde att digitala verktyg har gynnat både barnen och pedagogerna i undervisningssyfte när det kom till barns språkliga utveckling men även att pedagogerna får en möjlighet att förstärka barnens lärmiljöer och komplettera det tematiska arbetet. De lyfter fram föräldrarna som det största hindret i arbetet med digitala verktyg vilket troligtvis beror på synen på dessa som något onödigt för de allra minsta barnen. Samtidigt lyfter de också fram lättnad över revideringen av läroplanen och den stöd som de har funnit i den när de blir ifrågasatta av föräldrar. I analysen så förhåller vi oss till Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen och digitala verktyg som medierande artefakter och den tidigare forskningen som vi har gjort en genomgång av blir en stöttepelare i vår vidare analys. Vi drar slutsatsen att det finns en brist på aktuell, beprövad forskning på vetenskaplig grund kring hur digitala verktyg påverkar barn i förskoleåldern och att det finns ett behov av stödmaterial till pedagogerna med förslag på hur man rent konkret kan använda sig av de digitala verktygen i förskolan med ett bakomliggande undervisningssyfte.