Digitala verktyg används allt mer i vardagen, både av barn och vuxna. Tidigare forskning kring digitala verktyg i förskolan fokuserar på synen på hur verktygen används. Vi har valt att istället fokusera på vad barnen gör med digitala verktyg, specifikt plattor, i den fria leken för att sedan jämföra det med vad barn gör i den fria leken utan plattor. Syftet har varit att få syn på likheter och skillnader i de olika leksituationerna. Det finns två utgångspunkter i uppsatsen. Först har vi undersökt tillträdesstrategier med hjälp av William Corsaros (1979) och Kristina Walldén Hillströms (2004) definitioner. Därefter undersöktes positioneringar med hjälp av Rom Harré och Luk van Langenhoves (1999) positioneringsteori. Begreppen vi har utgått ifrån är Agneta Ljung Djärfs (2004) ägar-, deltagar- och åskådarposition, tillsammans med vår egen delägarposition. En etnografisk metod har varit utgångspunkten för vårt metodval. Vi har utfört observationer på två förskolor i södra Sverige totalt i ca 20 timmar. Vår studie visar att barn använder sig av liknande strategier i fri lek med och utan plattor. De kombinerar ofta flera tysta strategier där de samlar kunskap om leken som pågår, för att sedan göra ett försök att ta sig in i leken. Positioneringarna skiljer sig åt genom att tillträdet till plattan är begränsat i tid och genom att barnen måste be om lov för att få tillgång till den. Förutom det såg vi att barnen försvarar sin lek både verbalt och icke verbalt både i lek med och utan plattor. Vi ser även att barnen använder tillträdesstrategier och positioneringar i kombinationer för att komma in i leken.