Med den ökande digitaliseringen i vårt samhälle använder sig förskolor idag allt mer av digitala verktyg som hjälp för inlärning. Men det finns stora skillnader mellan förskolors användande av den nya tekniken. Studien inriktar sig på hur pedagoger arbetar med språkinlärning med hjälp av lärplattan och hur de ser på det sociala samspelet som sker omkring lärplattan som språkutvecklande. Studien är genomförd genom kvalitativa intervjuer med tre förskollärare på två olika förskolor i södra Sverige. Genom ett sociokulturella perspektivet kommer studiens syfte och frågeställningar att besvaras. Frågeställningarna som jag utgått ifrån är: Hur använder sig pedagogerna av lärplattan för att främja barns språkutveckling? Hur använder sig pedagogerna lärplattan som ett digitalt verktyg i verksamheten? Studiens resultat visar att språkinlärning kan ske runt lärplattan men en app som är specifikt anpassad för språkinlärning är inte nödvändigt. Pedagogerna menar att mycket av språkinlärningen sker i samspel med varandra och genom lek runt lärplattan, något som går i linje med den sociokulturella teorin som studien är analyserad utifrån. Pedagogernas svar tyder också på att de anser att det är viktigt att de med hjälp av lärplattan kan utmana barnen till en högre nivå än den de befinner sig på för att en utveckling av språket hos barnet ska kunna ske. Detta har jag valt att tolka som en medvetenhet om den proximala utvecklingszonen. Studien visar också en skillnad mellan förskolorna och personalens digitala kompetens, något som gör att förskolan inte ger samma förutsättningar till alla barn.