Denna studie syftar till att, med barns perspektiv, synliggöra barns egna uppfattningar av sin förskolas inomhusmiljö. Vidare är syftet att undersöka hur barnens tal om olika platser kan förstås med utgångspunkt i ett posthumanistiskt perspektiv och teorin om agentisk realism. Studien är kvalitativ och empirin har samlats in genom intervjuer med barn. Jag har använt mig av intervjumetoden “walk and talk” , vilket innebär att jag genomfört gåturer tillsammans med barnen i inomhusmiljön. Barnen har vid detta tillfälle fått berätta om och besvara frågor som berört den miljön de befunnit sig i. Fotografering och diktafon har använts som redskap. Empirin har sedan analyserats med hjälp av Karen Barads (2007) teori om agentisk realism och dess begrepp. Genom att lyfta fram och titta på icke-människorna i olika situationer, har jag i min analys undersökt vad som har betydelse för hur förskolebarn uppfattar och värderar olika platser. Sammanfattningsvis visar studien att de olika tillblivelseprocesser som sker mellan mänskliga och icke-mänskliga kroppar på olika platser, kan anses ha betydelse för hur barn uppfattar och värderar olika platser i sin förskolas inomhusmiljö. Min studie visar även att barnen värderar platserna utifrån vilka möjligheter som finns att använda materialet och miljön på ett fritt vis, vilket i denna uppsats kopplas till Hultmans (2011) studie som tar upp att de materiella relationerna både kan anses möjliggöra och hindra barns subjektskapande processer.