Samhällets förändrade kommunikationssätt bildar en ny plattform för samtal och nya mötesplatser för vägledningssamtal. I början av 2000-talet visar forskning på betydelsen av att satsa på oberoende och lättillgänglig vägledning. Mot denna bakgrund är syftet med vår studie att få förståelse för hur studie- och yrkesvägledare arbetar för att vara tillgängliga för målgruppen som föredrar vägledning via digitala medier framför den traditionella vägledningen. Utifrån tre faktorer: yrkesroll, egenmakt och kompetens vill vi undersöka hur vägledare tar sig an förändringarna som uppkommer med vägledningssamtal via digitala medier. Vi valde att genomföra åtta kvalitativa intervjuer med studie- och yrkesvägledare på både grundskola och gymnasieskola med följande frågeställningar: – Hur arbetar studie- och yrkesvägledare för att möta målgruppen som föredrar vägledningssamtal via digitala medier i förhållande till traditionella vägledningssamtal? – I vilken utsträckning upplever studie- och yrkesvägledare att de själva kan påverka i vilken omfattning de använder sig av vägledning via digitala medier? – Vad anser studie- och yrkesvägledare om sin kompetens i att vägleda via digitala medier, i förhållande till traditionell vägledning? Vår analys tar utgångspunkt ur ett socialpsykologiskt perspektiv samt begreppen egenmakt och kompetens. Resultatet visar att det gemensamma för våra informanter är att de inte har särskilt stor erfarenhet av vägledningssamtal via digitala medier. De behöver den sökandes kroppsspråk för att kunna utvärdera samtalet och lyfter den fysiska närvaron till den sökande, för att kunna få bekräftelse på att de gör ett bra arbete. Även hög egenmakt lyfts som gemensamt. Några av vägledarna anser sig ha god kompetens i vägledning med digitala medier, medan några lyfter tveksamheter eller direkt motstånd. De flesta av dem beskriver ändå att man med ett vägledaryrke måste anpassa sig till de rådande omständigheterna i samhället.