Konkurrensen är svår för skådespelare och arbetsmarknaden är osäker för frilansande inom kulturbranschen. Skådespelarbranschen är mansdominerad. Syftet för denna uppsats är att öka förståelsen för hur svenska skådespelerskor har erfarit nyetablering. Frågeställningarna är följande: Hur går skådespelerskor tillväga för att etablera sig och vilka strategier har dem? Hur kan dessa strategier förstås utifrån ett sociologiskt perspektiv? Metoden för att undersöka dessa frågeställningar gjordes genom semistrukturerade narrativa intervjuer med 9 nyexaminerade skådespelerskor i Sverige. För att förstå det empiriska materialet analyserades det utifrån följande teoretiska begrepp; Bourdieus begrepp symboliskt- och socialt kapital, habitus, samt även tyst kunskap. Det empiriska fyndet visar att skådespelerskor använder olika strategier för att exempelvis nätverka på olika sätt. Detta för att marknadsföra sig själva, röra sig mellan olika maktpositioner och få bekräftelse genom utseendet. Andra strategier som belystes i intervjuerna var språkkunskaper, entreprenöriellt driv och utbildning. Erfarenhet pekades ut som en måttstock i bedömningen av nyetablering och värdet av en skådespelare. Slutsatsen av denna studie är också att skådespelare lär sig normer genom ”learning by doing”, men även att inlärning sker genom social interaktion med andra inom branschen. Konkreta råd om hur tillvägagångssätt för nyetablering ska ske tillhandahölls genom mentorskap. Således sågs mentorskap som en resurs för att strategiskt navigera i intervjupersonernas nyetablering.