Föreliggande uppsats studerar litteratursyn, och i förlängningen litteraturdidaktik, i litteraturhistoriaavsnitten i de två läromedlen i svenska 2 Svenska 2 – Helt enkelt och Svenska impulser 2. Uppsatsen syftar till att utröna vilken litteratursyn som konstrueras i läromedlen. Den teoretiska utgångspunkten är olika typer av läromedelsforskning och texter om litteraturdidaktik. Metodologiskt genomförs en brukstextanalys av läromedlen, med hjälp av Lennart Hellspong och Per Ledins brukstextanalysmodell för att identifiera de påståenden, makropropositioner, som läromedlen gör om litteratur. Därefter studeras dessa propositioner jämte allmänna observationer utifrån litteraturdidaktisk teori. I uppsatsen konstateras att inget av läromedlen konstruerar någon enskild, tydlig litteratursyn, även om båda tydligt använder sig av strategier avsedda att engagera sina läsare. Vidare konstateras också att läromedlen skiljer sig åt i hur de presenterar det litteraturhistoriska innehållet, och att Svenska impulser 2 presenterar litteratur på ett dialogiskt sätt som inte återfinns lika tydligt i Svenska 2 – Helt enkelt.