I dagens samhälle är kraven på att människor ska kunna interagera och samarbeta med olika individer stora, inte minst i skolans värld. För att elever ska kunna fungera i samhällslivet kräver det att de tränar olika färdigheter och samarbetsförmåga i skolan. Utbildningen ska vara likvärdig för alla elever och det ska tas hänsyn till elevernas olika förutsättningar och behov. Syftet med denna undersökning är att ta reda på vilka effekter Kooperativt lärande kan ha på elevernas relation till varandra och till läraren samt om och hur Kooperativt lärande kan bidra till ökad inkludering för eleverna. Slutligen undersöker jag vilka fördelar respektive nackdelar som framträder avseende inkludering under arbetet med Kooperativt lärande. Undersökningen utförs i en klass, årskurs ett, där det finns stor mångfald och många olika förutsättningar och behov. Forskning visar att elever i behov av särskilt stöd kan arbeta sida vid sida med sina klasskamrater. Det är emellertid inte tillräckligt med enbart en placering av eleven i den ”vanliga skolan” när vi talar om inkludering. Det krävs en social delaktighet för att denna placering ska definieras som inkludering, vilket kooperativt lärande praktiserar. Min studie bygger på en kvalitativ metod och kan liknas en aktionsforskning där jag som forskare är engagerad i planeringen och genomförandet men även i analysen av förändringsprocessen och dess effekter. Vi praktiserar kooperativt lärande som har sina teorier i den sociala utvecklingsteorin samt teorin om ömsesidigt beroende. Resultatet och analysen av min studie visar att kooperativt lärande har positiva effekter på elevernas relationer till varandra och till läraren samt kan bidra till ökad inkludering.