Idén till denna studie uppkom då vi har en personlig relation via våra egna barn och matsituationer i förskola och skola. Syftet var att undersöka närmare vilket inflytande barn har under måltiden samt vad barnen kan och inte kan förhandla om i förskolan. Vi var även intresserade av att se vilka strategier pedagogerna använder för att styra barnen och vilken inverkan normer kan ha på de olika val som görs. Vi har i vår studie använt Aspelins (2011) teorier om relationell pedagogik samt försökt sätta de olika situationer vi sett i ett relationellt perspektiv. Vi har valt att lyfta fram betydelsen av barns inflytande som påverkas av pedagogers strategier och normer i förskolans kontext. Resultatet visar övergripande att barnen har väldigt lite inflytande över sin måltidssituation i förskolan. Pedagogerna verkar inte medvetna om hur mycket de styr eller hur normer faktiskt påverkar deras val som i sin tur påverkar barnens inflytande. För att åstadkomma en förändring i positiv riktning ser vi att pedagogerna måste våga släppa lite på kontrollen men ändå behålla ansvaret. För att öka inflytandet behöver pedagogerna låta barnet prova och ta risken att det inte går som förväntat utifrån egna föreställningar. Att bygga upp ett samspel mellan pedagog och barn där man ömsesidigt förhandlar fram regler och rutiner med barnens intressen och behov i åtanke ökar barnets inflytande menar Arnér (2009). Problematiken kan finnas i balansen mellan barns utrymme för inflytande och pedagogers kontroll och styrning. Vi har sett att pedagoger ofta väljer att låta sitt eget perspektiv styra och där barns inflytande blir litet.