Digitalisering är en del av vår vardag och barn idag föds in i denna digitala värld och måste därför lära sig att hantera den. Med den kommande revideringen av Läroplan för förskola Lpfö98 (2018) blir det obligatoriskt med digitalisering i förskolan men hur mycket barnen utvecklas och lär sig kan bero på pedagogernas förhållningssätt till digitalisering. Digitaliseringen ska ha införts i förskolans verksamhet till när läroplanen blir verksam men det kan se olika ut på förskolorna. Vad kan detta bero på? Med hjälp av strukturerade intervjuer undersöker vi i denna studie om pedagogernas förhållningssätt kan vara en aspekt till olikheterna. Vi har ringat in följande frågeställningar: Hur ser pedagoger på digitalisering i förskolan? Hur beskriver pedagoger användandet av digitala verktyg i förskolan? Det har funnits tidigare studier om pedagogers förhållningssätt men ingen av dessa studierna har använt domesticeringteorin som ett teoretiskt perspektiv i förskolan. Domesticeringsteorin är baserad på tämjningsprocessens steg av det “vilda”, vilket i detta fall är tämjningen av de digitala verktygen i förskolan. Vi har valt att använda oss utav denna teorin för att den kan synliggöra processen mellan de digitala verktygen och pedagogerna i förskolan. I vår studie framkom det olika faktorer, både yttre och inre som påverkat pedagogernas förhållningssätt och som i sin tur påverkade användningen av de digitala verktygen. Genom domesteringsterorin har vi sett i vilken fas av domesticeringsprocessen pedagogerna befinner sig i och att pedagogernas förhållningssätt påverkar både vart de befinner sig i processen men också deras användning av de digitala verktygen. Digitalisering är föränderlig och utvecklas hela tiden, vilket i sin tur ställer krav på att pedagogen och den digitala kompetensen ständigt behöver utvecklas. Därför kommer domesticeringsprocessen aldrig att bli helt färdig men genom domesticeringsteorin fick vi en bredare syn på pedagogernas utveckling i digital kompetens.