Daag, Elin (2019). Att prata sig till ett skriftligt svar: Elevers berättelser om skriftliga prov utifrån ett kritiskt literacyperspektiv. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag: Internationellt har forskningsstudier gjorts om elevers upplevelser av läs- och skrivundervisning men inte specifikt i provsituationer. Tidigare internationell forskning finns om lärares uppfattningar om bedömning och om tillgänglighet i utformning av prov utifrån kognitiva perspektiv. I en svensk kontext har lärares uppfattningar om nationella prov studerats. Denna uppsats vill bidra med kunskap om upplevelser av skriftliga prov hos elever i språklig sårbarhet. Syfte och frågeställningar: Syftet med uppsatsen är att öka kunskapen om hur skriftliga bedömningssituationer kan påverka självbild hos elever i språklig sårbarhet och hur eleverna hanterar skriftliga bedömningssituationer. • Hur upplever några elever tillgängligheten vid skriftliga prov och bedömningsuppgifter? • Hur upplever några elever sin skriftspråkliga kompetens i förhållande till dessa bedömningssituationer? Teori: Uppsatsens syn på språk och lärande grundas i den sociokulturella traditionen. Analysverktygen är hämtade också från kritisk literacyforskning och specialpedagogiska perspektiv om inkludering. Metod: Uppsatsens empiriska undersökning bygger på kvalitativa intervjuer med fem elever. Metoden har valts med inspiration av den fenomenologiska filosofin och intervjumaterialet har bearbetats genom innehållsanalys. Teman har identifierats och de har i sin tur analyserats utifrån teori och tidigare forskning. Alla de informanter som har valts upplever själva att de har en språklig sårbarhet i mötet med pedagogiken. Lärare och elevhälsopersonal har samma uppfattning. Eleverna har vitt skilda språkliga förutsättningar. Informanter med olika bakgrund har valts för att försöka fånga olika uppfattningar. Resultat: Resultatet visar att en av respondenterna upplever att bristande förmåga att hantera formaspekter av skrivandet utgör ett hinder än i högstadieåldern. Språkets betydelseaspekter och innehåll i texter som eleverna skriver och läser lyfts fram som mer avgörande. Återkommande i intervjumaterialet är att eleverna upplever sig vara förvisade till de egna kognitiva processerna vid skriftliga provtillfällen av olika slag. Generellt uttrycks avsaknad av ett socialt sammanhang och kommunikation kring skrivandet. Tre av respondenterna uttrycker behov av att lämna klassrummet vid skriftliga provsammanhang. Identitet i förhållande till provskrivande är ett resultat. Två respondenter tillskriver sig själva en avvikande identitet i negativt laddade ordalag i förhållande till klasskamraterna som ”de andra”. Ett annat resultat är att föräldrarna har en aktiv roll i flera respondenters berättelser om förberedelser inför skriftliga prov, i olika grad. Specialpedagogiska implikationer: Bedömningskulturen med dess på skolan som undersökningen är genomförd på försätter elever i språklig sårbarhet och i exkludering genom särlösningar. Det finns ett behov av utvecklingsarbete för ökad literacymedvetenhet som en del inom formativ bedömning för alla elever. Utifrån undersökningens resultat ser jag att dialog och socialt sammanhang genom kamratlärande och kamratbedömning skulle kunna främja skriftspråklig utveckling, hos elever i allmänhet och hos elever i språklig sårbarhet i synnerhet.