En studie av en lägerskolas betydelse i lärande för hållbar utveckling I denna uppsats undersöker jag en grupp 11- åriga elevers lärande på en lägerskola samt vad de har för syn på natur- och miljöfrågor. Jag undersöker också om lärandet på en aktuell lägerskola kan utgöra en del av lärandet för hållbar utveckling. Lägerskolans roll som komplement till den ordinarie skolverksamheten diskuteras vidare i uppsatsen. Jag har sökt svar på mina frågor genom att observera en klass med 11- åringar från en medelstor stad under deras vistelse på en lägerskola. Jag har följt upp mina observationer med kvalitativa intervjuer. Undersökningen pekar mot att det är möjligt för unga elever att utveckla en förståelse för abstrakta fenomen som människans påverkan på landskap samt människans samspel med naturresurser. Detta menar jag är en viktig byggsten i lärande för hållbar utveckling. Flertalet av eleverna i undersökningen har en miljösyn där människan framstår som en förstörare. På lägerskolan får de insikt i att människan även kan vara med och skapa en för människan positiv miljö. Uppsatsen visar värdet av autentiska situationer för lärandet, samt dialogens styrka som metod för lärande. Pedagogens roll och kunskap är enligt denna undersökning av mycket stor betydelse för lärandet på lägerskolan. Det praktiska arbetets betydelse för att skapa mening och för att minnas framstår också klart. Att se det stora i det lilla är en röd tråd genom lägerskolans verksamhet och undersökningen visar att flertalet elever utvecklat sin naturrelation. Eleverna har svårare för att föra över kunskap om 1700 - talets landskap till vår tid. För - och efterarbete av en lägerskola framstår som mycket viktigt om det ska bli ett lärande för en hållbar utveckling.