Syftet med undersökningen har varit att utforska i vilken utsträckning en undervisning som bygger på skönlitteratur kan öka barns kulturella medvetenhet och personliga förståelse för andra människors levnadsförhållanden. Vi har i aktuell forskning och i skolans styrdokument sökt belägg för ett undervisningsinnehåll med tolerans och mellanmänsklig förståelse som mål. I Lpo94, såväl som i de forskarrön vi tagit del av, har vi funnit underlag för en demokratifostrande undervisning och även för användning av skönlitteratur som ett medel i denna. Med denna bakgrund har vi i två olika skolor prövat ett skönlitteraturbaserat arbetssätt. För att få syn på elevernas egna tankar och reaktioner har vi efter avslutat temaarbete genomfört intervjuer med 12 barn. Vi fann att barnen med utgångspunkt i den skönlitterära boken mycket väl kunde förstå andra människors tankar och känslor, och likaledes känna empati för bokens persongalleri. Att härifrån göra kopplingar och dra egna slutsatser till förhållanden utanför bokens ramar visade sig vara svårare. I den utsträckning detta skedde, tänkte barnen i första hand på sin egen personliga situation och på sina närmaste kamrater. Endast ett fåtal tankar väcktes om den situation som råder i samhället i stort. I våra intervjuer har vi blivit varse den klyfta som ofta finns mellan den vuxnes intentioner och barnets egna funderingar.