Min utgångspunkt för den här studien har varit att förstå och analysera pojkars menings- och identitetsskapande i vardagen. Mitt intresse var att förstå identitetsprocesser såsom de framträder i pojkars möten med olika texter, i ett vidgat perspektiv, med fokus på virtuella världar. Grundläggande begrepp är identitet, reception och meningsskapande. Vad jag främst velat ta reda på är vilken betydelse texter och virtuella världar har för pojkars menings- och identitetsskapande. För att ge en bakgrund och för att läsaren ska kunna få en bild av de olika sociala rum studiens pojkar befinner sig i ”tecknar” jag deras ”porträtt”. Jag ger också en bild av vilka texter, i ett vidgat perspektiv, pojkarna finner vara meningsbärande. Studiens resultat tematiseras sedan i tre delar för att i slutdiskussionen åter vävas samman. Studien har en kvalitativ forskningsansats och dess empiri är insamlad under ett antal intervjuer med fyra pojkar i skolår sju. Studiens slutsatser diskuterar hur pojkarna rör sig mellan olika sociala rum, mellan det som är skola och det de anser vara fritidskultur. De är ständigt upptagna med att definiera sig själva och detta görs bland annat utifrån olika texter där skönlitteratur har en marginell betydelse medan dataspelen och spelens berättelser lyfts av pojkarna. Pojkarna upplever att de har en egen stark identitet som de själva är skapare av. Informanterna anser att vissa kompetenser kan utvecklas vid spelande, men de ser också faror för dem som spelar mycket. De upplever en mycket liten respons från vuxenvärlden, men anser sig vara nöjda med det. Ungdomarna i denna studie uttrycker ett behov av en skyddad arena. Spelande är en aktivitet som för dessa pojkar hör hemma i livet utanför skolan.