c-uppsats,Malmö högskolan, Lärarutbildningen

Vårt liv kan innehålla en del kriser. Under de senaste åren har kristänkandet förändrats och åtgärder har satts in i situationer i samhället som upplevs traumatiska. En kris kan vara något som skakar livet på en samhällsnivå, till exempel en tsunamikatastrof. Men det kan också vara något som skakar om oss på ett mer vardagligt plan, som exempelvis en skilsmässa. Självklart finns det ingen som säger att alla barn hamnar i en kris när föräldrarna skiljs men för en del barn upplevs detta som en kris. Det är därför viktigt att det finns en beredskap för att ge barnen bästa möjliga hjälp när det gäller detta slags kriser. Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka hur skilsmässobarn bemöts i förskoleklassers verksamhet och vad det finns för kunskaper om krishantering bland pedagogerna. Vi är intresserade av att veta hur barn kan påverkas av en skilsmässa och på vilket sätt pedagoger och föräldrar kan stötta och hjälpa barnen i en sådan situation. Vår övergripande forskningsfråga för vår studie är: Hur definierar pedagoger i förskoleklasser det pedagogiska mötet med skilsmässobarn och deras familjer? Vad bygger dessa beskrivningar på? • Vilka kunskaper har pedagogerna för att bemöta barn som genomgår en skilsmässa och hur hjälper förskolläraren barnet att möta förändringar i sitt liv? • Vilken beredskap finns i den pedagogiska verksamheten när skilsmässor inträffar? • Hur anpassas den pedagogiska verksamheten när skilsmässa inträffar? • Vilka bilder ger föräldrar från en annan kultur av hur barnen reagerar på skilsmässor, och på vilket sätt samarbetar de med skolan? Resultaten bygger på semistrukturerade intervjuer med förskolelärare och föräldrar. Utifrån våra intervjuer har några viktiga aspekter rörande barn i skilsmässor framkommit. Barn kan reagera väldigt olika när deras föräldrar skiljs. Vissa barn blir mer aggressiva medan andra blir mer passiva, sen finns det barn som inte reagerar nämnvärt. Föräldrarna bör informera förskolan om skilsmässan i god tid, så att pedagogen kan stötta och bemöta barnet på ett lämpligt sätt. Det är grundläggande att barnen får utrycka sina känslor verbalt genom lek och teckningar. I våra intervjuer har det även framkommit att pedagogerna har väldigt begränsat med material rörande krishantering. Däremot så har pedagogerna en god beredskap om hur de ska bemöta barn som genomgår en kris. Detta beror i stor utsträckning på deras gedigna erfarenhet. Förskolan samarbetar med föräldrarna genom att exempelvis erbjuda dubbla utvecklingssamtal samt att all information delas ut till båda föräldrarna om så önskas. Vår undersökning visar även att det är viktigt att pedagogerna försöker stötta barn som genomgår en kris. Barnen som befinner sig i den här situationen behöver tala med en person som de känner förtroende för och har en nära relation till. Pedagogens position blir unik då denne kan fungera som tämligen objektiv men samtidigt har en viss insyn i barnets och familjens situation.