Syftet med studien är att undersöka tre historielärares och elva elevers syn på hur undervisning bör bedrivas i ett språkligt heterogent klassrum. De frågor som ligger till grund för denna studie är: ● Hur ser lärare och elever på språket i historieundervisningen? ● Hur anser lärare och elever att historieundervisningen borde se ut för att gynna både ämnesutveckling och språkutveckling? ●Vilka arbetssätt, strategier, stöd och anpassningar används i historieundervisningen och på vilket sätt är de anpassade till klassrumssituationen? Metoden som använts är kvalitativa intervjuer med elever och lärare. Den teoretiska ram som använts som analytiskt verktyg är ett problematiserande av ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Resultat och analyskapitlet har organiserats efter fyra teman som framträdde tydligt i det empiriska materialet. Dessa är s​pråksyn och historieämnets språk, språkutvecklande undervisning i historia, modersmål i klassrummet o​ch drivkraftsdimensionen.​ Resultatet visar på tre lärare som i olika grad reflekterar kring språket och dess roll i undervisningen. Både lärare och elever är överens om att historia är ett språkligt tungt ämne. Modersmålet utnyttjas kreativt som en resurs i klassrumsarbetet av alla tre lärare. Intressant är att flera av eleverna visar djup förståelse för att ett språk har olika nyanser och användningsområden. Lärarnas undervisningsstrategier är, sett i relation till tidigare forskning, språk­ och kunskapsutvecklande i varierande utsträckning. Detta tyder dels på att lärarna har anpassat sin undervisning i olika grad till den flerspråkiga klassrumssituationen men också att ett flerspråkigt klassrum inte innebär e​tt g​ivet t​illvägagångssätt. Individerna och den sociala dynamiken i klassen avgör till stor del vilka arbetssätt som är effektiva. Tidigare forskning visar att det finns otaliga möjligheter att närma sig ett flerspråkigt klassrum vilket också denna studie visar. Bland eleverna betonas framförallt möjligheten till interaktion och stöttning elever emellan som särskilt viktigt. Sammanfattningsvis kan man urskilja två linjer kring vad som anses viktigt avseende historieundervisning i ett flerspråkigt klassrum. Den första linjen är språk­ och kunskapsutvecklande undervisningsstrategier vilka stöds av forskningsfältet och tydligt kan inkorporeras inom ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Den andra linjen är individpsykologiska aspekter som s​tudiemotivation v​ilka kan kategoriseras under Knud Illeris d​rivkraftsdimension.