Assistanshund är ett samlingsnamn för hundar som på olika sätt hjälper och förenklar tillvaron för människor med olika typer av funktionshinder. Här ingår hundar som ledarhundar, rehabhundar, terapihundar, servicehundar, diabeteshundar, epilepsihundar och signalhundar. Syftet med denna uppsats är att visa hur hunden kan fungera som hjälpmedel för personer med funktionshinder och vilken betydelse den har för sin förare. Jag utgår ifrån ett empowermentperspektiv och undersöker huruvida hunden kan vara med och bidra till en personlig empowermentprocess hos föraren. Jag använder begreppet empowerment för att förstå de processer människan går igenom som leder från beroende till oberoende och om hunden på något sätt kan vara en del i detta. För att få större insyn har jag genomfört fyra kvalitativa intervjuer. En av intervjuerna gjordes med en service- och signalhundsinstruktör och de övriga tre med personer som har servicehund. För att undersökningen inte ska bli för omfattande har den avgränsats till servicehundar. Servicehunden hjälper personer med funktionshinder med praktiska saker i vardagslivet genom att t ex plocka upp och hämta saker, öppna och stänga dörrar, hjälpa till att ta av kläder, plocka ur tvättmaskinen och viktigast av allt larma och hämta hjälp om något skulle hända föraren. Intervjuerna visar att servicehunden har stor betydelse för sin förare, både rent praktiskt men även fysiskt, psykiskt och socialt. Förutom den praktiska hjälpen och den varma relationen till hunden blir många förare mer aktiva och delaktig i samhället. De kan med hjälp av sin hund klara mer vardagliga saker själv, de får ökade sociala kontakter och ett ökat självförtroende. Den praktiska nyttan servicehunden ger kan länkas till en känsla av ökat oberoende och självständighet. Att servicehunden kan vara med och bidra till en personlig empowermentprocess hos sin förare påvisas genom en koppling till Lord och Hutcinson psykologiska empowermentprocessen.