Barns rätt till autonomi skall enligt Patientlagen bedömas i förhållande till deras mognad. Studiens syfte var att undersöka hur sjuksköterskor uppfattar barns möjlighet till autonomi i förhållande till mognad inom barn- och ungdomspsykiatrisk dygnsvård. Studien var en kvalitativ intervjustudie med fenomenografisk ansats. Dess resultat visar att det fanns en variation i uppfattningarna av barns möjlighet till autonomi i förhållande till mognad eftersom det fanns en stor variation av definitionen av mognad. Dygnsvården och dess tillhörande organisatoriska faktorer uppfattades framförallt som både hindrande och gynnande för barnets mognad och möjlighet till autonomi. Även familjeinverkan uppfattades begränsa barns möjlighet till autonomi i relation till mognad. Det uppfattades också omöjliggöras, begränsas eller på annat sätt ändras av personliga faktamässiga variabler eller psykologiska karaktärsdrag hos barnet. Bristen på tydlighet kring barns möjlighet till autonomi i relation till mognadsgrad riskerar att omvårdnaden av barn kan bli lidande då de bedöms på orättvisa premisser. Utifrån ett rättsperspektiv riskerar det att leda till brister i vården. Autonomi i relation till mognadsgrad hos barn inom psykiatrisk dygnsvård tycks outforskat och därigenom inte implementerat hos sjuksköterskor.

The child's right to autonomy stands, according to the Swedish Patient Act, in relation to their level of maturity. The aim of the study was to examine how nurses conceive the child's ability to autonomy in relationship to maturity in the child and adolescent mental health unit. The study was a qualitative interview study with a phenomenographic approach. The results showed that conceptions of children’s ability to autonomy in relation to their maturity varied because the definitions of maturity did as well. Above all, the hospital setting and its´ organizational rules were perceived as both obstructive and beneficial for the child's maturity and ability to autonomy. Family influence were also conceived to limit children´s ability to autonomy in relation to their maturity. It was also perceived to be disabled, limited or otherwise altered by factual, personal components or psychological characteristics of the child. The lack of clarity about the child's ability to autonomy in relation to maturity risk that the care of the child suffers as they are evaluated on different premises. From a legal point of view, this deviations in care. The assessment of autonomy in relationship to maturity in children seems to be unexplored and thus not implemented by nurses in psychiatric in-patient care.