Hawash, H. Statisk njurscintigrafi. Jämförelse av bildkvalité för varierande bildinsamlingstider vid mätning av njurarnas separatfunktion, njurlängd och isotopupptagningsdefekt. Examensarbete i biomedicinsk laboratorievetenskap 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, Institutionen för Biomedicinsk vetenskap, 2019. Statisk njurscintigrafi är en nuklearmedicinsk undersökning som utförs vid frågeställningar av pyelonefrit och refluxnefropati framförallt hos barn. Undersökningen lämpar sig även för påvisandet av parenkymskada, inflammation, hematom och tumörer i njurarna. Substansen mercaptosuccinic acid, 99mTc-DMSA injiceras intravenöst och binder till epitelcellerna i njurtubuli som möjliggör detektion av njurarna samt projicering av bilder. Syftet med denna studie är att utvärdera bildkvalité vid varierande bildinsamlingstider (åtta, sex, fyra minuter) jämfört med den nuvarande bildinsamlingstiden på tio minuter genom att granska vardera njures separatfunktion, njurlängd samt isotopupptagsdefekt på posteriora bilder av njurarna. Kvantifiering av separatfunktion, njurlängd och isotopupptagsdefekt för respektive tid utfördes och Wilcoxons teckenrangtest användes där ett p-värde < 0,05 ansågs statistiskt signifikant. Resultatet visade att det inte råder en statistisk signifikant skillnad (>0,05) mellan referenstid på tio minuter i jämförelse med åtta och sex minuter. Detta innebär att statisk njurscintigrafi vid analys av posteriora bilder av njurar för bedömning av separatfunktion, njurlängd och isotopupptagningsdefekt kan utföras under kortare tid än den rekommenderade tiden på tio minuter vilket bland annat minskar risk för rörelseartefakter framförallt hos barn som har svårt att ligga still under längre tid. Nyckelord: Barn, isotopupptagninsdefekt, njurlängd, separatfunktion, statisk njurscintigrafi, Wilcoxons teckenrangtest, 99mTc-DMSA

Hawash, H. Static renal scintigraphy. Comparison of imaging quality for varying imaging times by measuring separate function, maximum distance and isotope uptake defect in kidneys. Degree project in Biomedical Science 15 credit points. Malmo University: Faculty of Health and Society, Department of Biomedical Science, 2019. Static renal scintigraphy is a nuclear medicine method used to examinate pyelonephritis and reflux nephropathy, especially children are examined. It is also suitable for the detection of parenchymal injury, inflammation, hematoma and tumors in the kidneys. The substance mercaptosuccinic acid, 99mTc-DMSA is injected intravenously and binds to the epithelial cells of the kidney tubules which allow detection and imaging of the kidneys. The purpose of this study is to evaluate imaging quality in varying imaging times (eight, six, four minutes) compared to the recommended imaging time of ten minutes by examining each kidney´s separate function, maximum distance and isotope uptake defect focusing on posterior images of the kidneys. Quantification of separate function, kidney length and isotope uptake defects for each time was performed. The statistical method used was the Wilcoxon's signed-rank test with a significance level of 0.05. The result showed that there is no statistically significant difference (> 0.05) between the reference time of ten minutes compared to eight and six minutes. This means that static renal scintigraphy when analyzing posterior images of kidneys for the assessment of separate function, kidney length and isotope uptake defect can be performed in a shorter time than the recommended time of ten minutes. This can minimize the risk of motion artifacts in static renal scintigraphy imaging, especially for children patients who have difficulties laying down under longer time. Keywords: Children, isotope uptake defect, kidney length, separate function, static renal scintigraphy, Wilcoxon´s rank character test, 99mTc-DMSA