Vi som författat denna studien är två Socionomstudenter från Malmö Universitet. Syftet med studien har varit att belysa den psykiska ohälsan och förekomsten av suicidalitet, ett fullbordat självmord, i dagens etablerade välfärdssamhälle. Den rådande forskningen i ämnesfältet påvisar dödlighet genom suicid som ett angeläget samhällsproblem och ett definierat folkhälsoproblem, vilket förorsakar professionellas åliggande att samverka mot ett suicidpreventivt arbete. Vår följande studie har därmed ämnat en undersökning om olika verksamma aktörers förutsättningar att samverka inom suicidpreventionen, detta för att möjliggöra ett förebyggande arbete mot den etablerade psykiska ohälsan och suicidalitet. Undersökningens empiriska material har baserats på den kvalitativa forskningsmetoden med semistrukturerade intervjuer. Sju intervjuer har realiserats med aktörer inom verksamheterna Hälso- och sjukvården, Socialtjänsten och Ideella föreningar. Det insamlade empiriska materialet har analyserats med utgångspunkt i den institutionella teorin med efterföljande domänteori. Vår empiriska undersökning indikerar på att en väsentlig förutsättning för ett förmånligt samverkansarbete inom suicidpreventionen är en samsyn. Dock påvisar studiens deltagare en skild samsyn beträffande kunskap, preventivt arbete och samverkan. Trots politiska och lagstiftande beslut som främjar samverkan som ett suicidpreventivt arbete, påvisar vår undersökning att det råder brist på ekonomiska och tidsmässiga resurser vilket försvårar ett samverkansarbete inom det sociala arbetet som praktik.

We who have performed this inquiry, study the bachelors programme in social work at Malmö University. The purpose of this inquiry has been to enlighten the subject of mental illness and the prevalence of suicidality, a completed suicide, in today’s established welfare society. The current research in this subject shows that mortality through suicide is an urgent societal problem and a defined public health problem, which causes the obligation of professionals to collaborate towards one another. The following investigation is therefore aimed at investigating the qualifications of various active actors to collaborate in the prevention of suicide. This is to enable preventive work against the mental illness and suicidality. The empirical material of the inquiry, is based on a qualitative research method, with semi-structured interviews. Seven interviews have been performed with different active actors within the following areas; Healthcare, Social Work and non-profit organizations. The gathered empirical material has been analyzed based on the institutional theory and the organisational theory of domains. Our empirical study indicates that an essential prerequisite for a favorable collaboration in suicide prevention is the consensus of the interviewees. However, the interviewees demonstrate a different consensus regarding, knowledge, preventive work and collaboration. This, despite political and legislative decisions that promote collaboration as a suicide prevention work, our study shows that there are no financial and temporal resources, which makes it difficult to work together.