Genom den här magisteruppsatsen så ville jag få till en diskussion om hur man inom bland annat socionomutbildningen skulle kunna använda sig av filmen som ett verktyg inom utbildningen. Jag ville visa läsaren hur man genom att använda sig av vissa valda delar av Roy Anderssons filmproduktion kan öka förståelsen av den svenska välfärdskrisen under 90-talet. Även om denna uppsats inte är en mall i hur detta skall göras så visade jag dock genom en kort genomgång att allt som behövs för att uppnå detta är att en heldag avsätts till förmån för filmvisning och efterföljande diskussion. Genom en sådan heldag kan flertalet elever på ett konkret sätt ta till sig kunskap om den svenska socialpolitiken.