Syftet med denna studie var att genom analys av tillgänglig litteratur inom området advocacy in nursing klarlägga innebörden av begreppet advocacy sett från sjukvårdens synpunkt, vem/vilka som skall ha funktionen som advocate i sjukvården, hur advocacy i praktiken bäst skall beskrivas inom sjukvården samt hur den som skall ha rollen som advocate bäst skall utbildas och föreberedas för sin uppgift. Som metod användes studium och analys av en selektion av tillgänglig litteratur inom området med speciell inriktning mot den egentliga innebörden av begreppet advocacy, argument för och emot sjuksköterskans funktion i rollen som advocate, hur advocacy bäst skall integreras och tillämpas i vårdprocessen och hur den som har rollen som advocate bäst skall förberedas för den. Resultat av litteraturstudien visade brist på enhetlig definition av begreppet advocacy, vilket skapar svårigheter att analysera och jämföra erfarenheter inom området. Även om motargument beskrevs, talade all erfarenhet inom området i denna studie för att sjuksköterskan är den mest lämpade att ha denna roll. Risken för att sjuksköterskan vid fullgörande av denna uppgift hamnar i en konfliktsituation mot övrig vårdpersonal betonades genomgående i denna litteratur, illustrerande betydelsen av att advocacy utförs som ett teamarbete med stöd och medverkan av all personal även om sjuksköterskan har huvudrollen. Behovet av utbildning för uppgiften framfördes genomgående, men inga konkreta förslag på utformning eller omfattning av sådan utbildning kunde identifieras. Konklusion: Begreppet advocacy in nursing är på väg att bli väl etablerat i vårdprocessen och sjuksköterskan har redan identifierats som den som bör ha denna roll. Fortsatt forskning inom området är angelägen för att ligga till grund både för metodik och utbildning inför uppgiften. Bättre och mer enhetlig definition av begreppet krävs för fortsatt vetenskapligt arbete.