Bakgrund: Forskningen visar att brottsoffer och förövare ofta är samma person och att utsättas för gatuvåld som ung kan leda till både kortvarig och långvarig psykisk påverkan inom en rad olika problemområden. Syfte: Att undersöka vuxna individers upplevelse och uppfattning av att ha blivit utsatt för gatuvåld som ung, med fokus på rättsväsendet, brottsofferstöd, psykisk ohälsa, kriminalitet, bearbetning och behov. Metod: Denna studie är kvalitativ, med utgångspunkt i fenomenografi och fenomenologi. Materialet består av fyra semistrukturerade djupintervjuer och analysen har utgått från systematisk textkondensering. Resultat: Det framgår att alla informanterna har fått någon form av långvarig psykisk påverkan, som depression, självmedicinering, irrationella rädslor, PTSD symtom, sömnproblem, bristande tillit, extra vaksamhet, självskadebeteende. Det som utmärker sig är att de som har fått minst sammanslaget stöd samtidigt har fått mest psykisk påverkan och upplever sig ha blivit dåligt bemötta av rättsväsendet. Det framgår inga indikationer på att informanterna har blivit våldsamma eller påbörjat en kriminell karriär efter att ha varit utsatta för våldsbrott. Slutsats: Det är viktigt att rättsväsendet och verksamheter som arbetar för brottsoffer arbetar utifrån en enhetlig organisation där alla ungdomar som har utsatts för brott får ett individanpassat stöd under rättsprocessens samtliga led, med uppföljandesamtal upp till ett år efter händelsen. Att lägga extra kraft och resurser i ett tidigt skede kommer sannolikt att minska psykisk ohälsa och kostnader för samhället i ett långsiktigt perspektiv.

Background: Research shows that the victim and the perpetrator often is the same person, and to be assaulted can lead to prolonged as well as brief psychological effects within several areas of concern. Objective: The purpose of this study is to explore adult’s experience and perception of having been exposed to street violence in their teens, focusing on the judicial system, victim support, mental illness, processing and needs. Methods: This study is qualitative, with the starting point in phenomenography and phenomenology. The material consists of four semi structured in-depth interviews, the analysis proceeding from systematic text condensation. Results: All the informants have some form of long-term mental influence, such as depression, self-medication, irrational fears, PTSD symptoms, sleep problems, lack of trust and extra vigilance. What stands out is that those who have received less aggregated support also are those who have the greatest psychological impact while experiencing poor response from the judiciary. There are no indications of the informants turning violent or having started a criminal career after their experience of been exposed to violent crimes. Conclusion: It seems that it is utmost important that the judiciary and units that support young victims work from an unified organization and that all young people subjected to crimes should receive personalized support throughout the whole legal process with follow-up talks up to one year after the event. Adding extra power and resources at an early stage will probably reduce problems with mental health and costs in a long-term perspective.