Sammanfattningsvis kan man säga att vi har kommit fram till att socialarbetarna inte ser flickor som kriminella utan de ser annan problematik istället. I socialarbetarnas arbete med kriminella flickor utgör pojkar normen. Utöver det menar de att det förekommer skillnader i flickor och pojkars kriminalitet. De anser att flickor och pojkar begår brott av olika orsaker samt att de ägnar sig åt olika typer av brott. Den sociala faktor som socialarbetarna menar spelar störst roll är utanförskap, att man inte känner sig delaktig i samhället. Andra faktorer av betydelse är skola och kamrater. När det gäller hur flickors kriminalitet har förändrats menar de att det är först under senare år som de har kommit i kontakt med problematiken. En viktig förändring enligt socialarbetarna är att flickor tar efter pojkars kriminella beteende. Vi anser att det är viktigt att belysa fenomenet tonårsflickors kriminalitet eftersom dessa flickor är en bortglömd grupp som är i behov av hjälp. Vi kan konstatera att socialarbetare över lag har en mycket begränsad kunskap om kriminella flickor, vilket kan vara orsaken till att kriminella flickor uppfattas som osynliga. Genom teorierna har vi fått en ökad förståelse på vilket sätt socialarbetarna ser kriminella flickor. Socialarbetarnas syn kommer inte att förändras över en natt. Vi menar att det handlar om de måste bli medvetna om sina egna grundvärderingar för att kunna förändra sitt bemötande mot kriminella flickor. Om det vore möjligt skulle vi gärna vilja se en förändring gällande majoritetssamhällets sociala normer, då vi tycker att de är föråldrade. Vi ställer oss mycket positiva till att man inom Malmö stad har den medvetenheten om att det förebyggande arbetet ska bedrivas på flera olika nivåer. Vi anser själva att mycket handlar om att förbättra integrationsarbetet i samhället samt att alla myndigheter ska ta sitt ansvar. I vår studie har det varit svårt att få en helhetsbild om vilken uppfattning som råder bland socialarbetarna eftersom vi upplever att de genomgående motsäger sig själva. Vi antar att det beror på att de har en begränsad kunskap när det gäller kriminella tonårsflickor. Därav anser vi att det är av ännu mera vikt att få fram mer forskning om kriminella flickor. I dagens läge kan vi därför inte påstå att det förekommer skillnader mellan pojkar och flickor när det gäller deras utveckling av kriminalitet.

Undersökningens syfte var att ta reda på vilka uppfattningar som råder bland socialarbetare i Malmö stad, gällande utvecklingen av en kriminalitet hos tonårsflickor i åldrarna 15-18 år. Uppsatsen grundar sig i att öka kunskap och förståelse i ämnet. Vi vill bidra med kunskap som kan hjälpa till att förebygga kriminalitet bland tonårsflickor samt hitta ett nytt förehållningssätt gentemot flickor då normen utgår från pojkar. För att nå vårt syfte har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer och intervjuat socialarbetare med olika positioner inom Malmö stad. Resultatet vi har kommit fram till är att socialarbetarna anser att det förekommer skillnader i flickor och pojkars kriminalitet. För att en flicka skall bli kriminell menar socialarbetarna att utanförskapet spelar störst roll men även kamrater och skola har stor betydelse. Viktiga förändringar enligt socialarbetarna är att flickor tar efter pojkars kriminella beteende samt att flickors kriminalitet ses som en ny problematik.