Att överleva en hjärtinfarkt är en livsomvälvande händelse. Det leder ofta till ångest, stress och i vissa fall depression. Att få rätt information i de inledande stadierna efter behandlingen är avgörande. Dock är det så att på grund av snabba behandlingstider är patienternas utbildningstid före utskrivning ofta för kort. För att ge adekvat utbildning måste patientens självupplevda lärandebehov vara kända för utbildaren. Syftet med denna studie är att utforska de självupplevda inlärningsbehoven hos patienter som har genomgått behandling för en akut hjärtinfarkt under sin sjukhusvistelse. Metoden för denna studie är en litteraturstudie av kvantitativa studier där systematiska sökningar har utförts och relevanta studier har kvalitetsgranskats och analyserats. Resultaten är baserade på tio studier med olika inlärningsbehovsskalor. De högsta rankade inlärningsbehovskategorierna var "sårvård", "information om medicinering" samt "komplikationer och symtom” Den lägst rankade kategorin var "fysisk aktivitet". Betydande skillnader hittades i denna kategori i flera studier, vilket visade sig bland unga och yrkesverksamma patienter som rankade denna kategori högre. Generellt sett rankades alla inlärningsbehov högt, vilket gjorde skillnaden mellan de enskilda kategorierna mindre betydande. Skalorna var svåra att jämföra och mycket information om innehållet i kategorierna saknades. Slutsatsen är att sjuksköterskor ska fokusera på övergående praktiska och överlevnadsrelaterade utbildningsämnen i de inledande stadierna efter behandlingen, men att mer forskning, särskilt av, kvalitativ karaktär behövs.

Surviving a myocardial infarction is a lifechanging event. It often causes anxiety, stress and in some cases depression. Receiving the right information in the initial stages after treatment is crucial, but due to fast treatment times the time for patient education before discharge is often short. To provide the right education the patient’s self-perceived learning needs to be assessed. The aim of this study is to explore the self-perceived learning needs of patients, who have undergone treatment for an AMI, during their hospital stay. The method is a literature review of quantitative studies in which systematic searches were performed and relevant studies were assessed for quality and analyzed. The results are based on ten studies employing different learning needs assessment scales. The top ranked learning needs categories were ‘wound care’, ‘medication information’ and ‘complications and symptoms’. The lowest ranked category was ‘physical activity’, but significant differences were found I regards to this category in several studies, which showed that it was ranked higher amongst young and employed patients. Generally, all learning needs were ranked highly, which made the disparity between the individual categories less substantial. The different scales were difficult to compare and a lot of information regarding the contents of the categories were lacking. The conclusion is that nurses should focus on imminent practical and survival related education topics in the initial stages after treatment, but that more research is needed especially of a qualitative nature.