Denna studien fokuseras mot de professionellas upplevelser av drog och alkohol missbrukande kvinnor och mäns dagliga samvaro inom institutionsvård. Analysen baseras på kvalitativa intervjuer med fyra professionella som arbetar på en missbruksinstitution. Det finns för närvarande inga samstämmiga röster angående om det är bättre att investera resurser i könsseparerade eller könsblandade missbruksbehandlingar. Inom missbruksmiljöer har kvinnor länge ansetts vara utsatta, sårbara och i en underordnad position i förhållande till män. Män har också varit i majoritet som missbrukare, vilket har fått konsekvenser som att behandlingar utformats enligt deras behov och det har uttalats att kvinnor i de sammanhangen är utsatta. Det har därför lyfts fram att det finns behov av kvinnospecifika missbruksbehandlingar där kvinnorna kan undvika att behöva hävda sig gentemot männen. I forskningssammanhang har kvinnors utsatthet och sårbarhet ofta centrerats vilket lett till att flertalet män och deras utsatthet ofta förbisetts. Könsblandad behandling har också ansetts vara problematisk då risker finns kring att kvinnorna och männen inleder destruktiva relationer, vilket ofta lett till avbrutna behandlingsvistelser. Denna studien visar att det inte finns ett entydigt sätt att se på och förstå den dagliga sociala samvaron mellan missbrukande kvinnor och män i behandling. Det påvisas att det finns upplevelser av förväntade roller och epitet för båda könen, men också att det finns variationer och nyanser av dessa som motsäger de traditionella bilder som finns. Även när man ser till kvinnor och mäns sociala interaktion går det inte att urskilja ett generellt mönster av att kvinnor underordnar sig män eller att män har ett maktövertag även om det förekommer i vissa situationer och sammanhang.

This study focuses on the professional experiences of drug and alcohol addicted women and men's daily encounters in institutional care.The analysis is based on qualitative interviews with four professionals working on an institution. There are currently no coherent voices about whether single-gender drug addiction treatment is better at investing resources in than gender-mixed. In drug addiction, women have long been considered vulnerable and in a subordinate position relative to men. The men have also been in the majority of drug addictions, which has meant that care has been designed according to their needs and it has been considered that women in these contexts are exposed.Therefore, it has been considered that there has been a need for women-specific treatments where they avoid having to claim their self to men. In research contexts, women's vulnerability has been centered, which has resulted in many men being overlooked and their vulnerabilities. Gender-mixed care has also been considered to be problematic when there is a risk of initiating destructive relationships, which often leads to discontinued treatment stays. The study shows that there is no unambiguous way of understanding the daily encounters between drug and alcohol abusive women and men. It appears that there are experiences of expected roles or epithet for both sexes, but also that there are variations and shades of these that contradict the traditional beliefs that exist. Even when looking at the women's and men's social interaction, one can not distinguish a general pattern of women subordinate or the men have a power overtake even if it is shown to occur in certain contexts.