Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors uppfattningar av handledning av sjuksköterskestudenter. Frågeställningarna som författarna ville få besvarade var: vad handledning innebar för sjuksköterskan och vad hon ansåg påverka handledningen. Metoden som författarna valde att använda var en fenomenografisk ansats. Fenomenografin var lämplig då författarna ville undersöka sjuksköterskornas olika uppfattningar kring det valda fenomenet. Datainsamlingen utfördes genom semistrukurerade intervjuer med sex sjuksköterskor på en kirurgavdelning på UMAS. Resultatet redovisas i tabellform och i flytande text i fem kategorier med tillhörande underkategorier. Dessa kategorier och underkategorier har författarna utformat baserat på informanternas uttalanden. Resultatet visar att sjuksköterskorna uppfattar handledning som en pågående process som påverkas av en rad olika faktorer. De faktorer sjuksköterskorna uppfattade som mest väsentliga var även de som författarna valde att använda som kategorier. Dessa var vägledning och stöd, kommunikation, erfarenhet och kunskap, personkemi mellan handledare och student och slutligen arbetsklimat på avdelningen.

The aim of this study was to examine nurses’ perceptions of precepting nurse students. The questions at issue the authors wanted answered were what precepting meant to the nurse and what she considered had an influence on the preceptorship.. The method used was a phenomenographical approach. Phenomenography was appropriate as the authors wanted to examine the nurses’ different perceptions of the chosen phenomenon. The collection of data was performed by semi structured interviews with six nurses at a surgical ward on UMAS. The result is shown as a table and in narrative text as five categories with belonging subcategories. These categories and subcategories were by the authors designed based on the informant’s statements. The result shows that the nurses perceive precepting as an ongoing process which is affected by different factors. Factors that the nurses thought of as most essential were the same as the authors used as categories. These were guidance and support, communication, experience and knowledge, personal chemistry and finally working climate in the ward.