Syftet med den här studien är att undersöka hur diakoner ser på och arbetar med ekonomiskt stöd i Svenska kyrkan. Frågeställningarna som besvaras är: Vad anser diakoner att kyrkan borde ha för roll gällande ekonomiskt stöd? Hur resonerar diakoner i arbetet med ekonomiskt stöd och vilka krav ställs? Vilka svårigheter stöter diakoner på i detta arbete? Undersökningen är genomförd med en kvalitativ metod där fem personer som arbetar eller har arbetat med ekonomiskt stöd i Svenska kyrkans diakonala arbete intervjuats. Det insamlade materialet har sedan analyserats utifrån Gøsta Esping-Andersens teori om välfärdsstater samt dokumentet ”Vägledning för diakoni” framtaget av Svenska kyrkan. Resultatet visar att några informanter önskar att kyrkan inte skulle behöva göra så mycket som de gör, medan andra tycker det är bra som det är men anser att det skulle behövas mer resurser. Informanterna resonerar på olika sätt när de beslutar om ekonomiskt stöd men verkar alla ha sin grund i diakonins teologi som handlar om att vara barmhärtig och full av nåd. Slutsatsen är att det är svårt att säga vilken välfärdsmodell Sverige tillhör idag men att Svenska kyrkans ekonomiska stöd främst har en kompletterande funktion. Det är svårt att leva upp till den teologiska grunden för diakoni och samtidigt ställa krav på dem som söker hjälp. Informanterna arbetar väldigt olika vilket överensstämmer med att diakoni ska vara kontextuellt.

The aim of this essay was to study how deacons view and work with financial support in the Church of Sweden. The questions answered were: What role do deacons consider the church should have in the welfare society concerning financial support? How does a deacon assess when it comes to decisions about financial support and what requirements are being made for the aid? What challenges do deacons face when working with distribution of financial support? The study was made with a qualitative method where five people that work or have worked with financial support in the Church of Sweden were interviewed. The gathered material was then analysed using Gøsta Esping-Andersens theory on welfare states together with a document about guidance for diaconal work produced by the Church of Sweden. The results showed that some informants wished that the church shouldn’t have to be as involved as it is today, while others thought that it was good the way it was but wished for more resources. When it came to making decisions on financial support the informants reasoned in different ways but all seemed to have a base in the theology for diaconal work about being merciful and showing grace. In the end I found that it was hard to say which welfare model Sweden belongs in but that the financial support from the Church of Sweden mainly had a complementary function. It was hard to live up to the theological foundation for diaconal work and at the same time make demands for people looking for help. The informants worked very differently which corresponds to diaconal work being contextually.