Syftet med föreliggande studie är att undersöka varför socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd i Malmö stad använder hembesök som utredningsmedel. Hembesök, som är ett av flera medel för att utreda rätten till ekonomiskt bistånd, är ett till synes outforskat område. För att få en inblick i arbetssättet bygger därför studien på sju kvalitativa intervjuer med socialsekreterare som i sitt arbete kommer i kontakt med hembesök. Studien visar att socialsekreterarna inte känner till några riktlinjer för när och hur hembesök ska genomföras, men att hembesök ändå främst används vid två ärendetyper – när en klient ansökt om hemutrustning samt vid utredning av klienters boendesituation. Vidare framgår att hembesöken kan generera såväl underlag för beslutsfattande som förbättrad klientrelation, men att det även kan medföra risk för subjektiva bedömningar och negativa konsekvenser för klienten. Centrala aspekter för vad som tycks avgörande för när ett hembesök beslutas att äga rum är åsikter från kolleger och socialsekreterarens relation till klienten. För att förstå varför hembesöken används har vi analyserat empirin med hjälp av de teoretiska begreppen självreglering och diskretion. Studien når slutsatsen att då användandet av hembesök inte är detaljstyrt, både ges och upplever socialsekreterarna stor frihet att själva bedöma när, hur och varför ett hembesök behöver användas. Inom denna frihet styrs socialsekreterarna av oskrivna regler för när och hur hembesök ska genomföras, vilka tycks präglade av professionella normer och samhälleliga logiker.

The aim of this study is to examine why social assistance caseworkers in Malmö use home visits as an instrument for investigation. Home visits, being one of many methods used to investigate the right to social assistance, is a seemingly unexplored field of research. Therefore, in order to get an understanding of this work method, the present study is based on seven qualitative interviews with caseworkers who in their work carry out home visits. The study shows that the caseworkers do not know of any guidelines for when and how home visits should be carried out. Even so, home visits are still primarily used for two types of cases – when a client has applied for home equipment or for investigations regarding clients’ living situations. Moreover, it is shown that home visits form a basis for decision-making as well as generating better relationships with clients, however, it is also shown that home visits could risk leading to subjective decision-making and negative consequences for the client. Furthermore, the opinions of colleagues and the caseworker’s relationship to the client seem to be two central aspects in deciding when home visits should be carried out. To gain an understanding of why home visits are being used, the empirical material has been analyzed with the help of the theoretical concepts self-regulation and discretion. The study draws the conclusion that, since the use of home visits is not managed in detail, the caseworkers both experience and are given a great deal of autonomy in deciding when, how and why a home visit becomes necessary. As a result of this independence, the caseworkers are governed by unwritten rules for when and how home visits should be carried out, which seem to originate from professional norms and societal logics.