Psykisk ohälsa är ett stort och växande samhällsproblem som drabbar barn och unga i Sverige. Därtill leder psykisk ohälsa till stora, mångfacetterade och komplexa behov i samhället. För att motsvara de komplexa behoven och ge barn och unga det bästa stödet och samtidigt tillgodose deras behov förutsätts att skola och socialtjänst samverkar. Syftet med föreliggande studie har varit att undersöka hur samverkan mellan socialtjänst och skola rörande barn och unga med psykisk ohälsa ter sig i verkligheten, samt att få fram personalens erfarenheter och upplevelser av samverkan, avseende målgruppen, inom dessa två organisationer. Samverkan mellan socialtjänsten och skola är i fokus. Syftet är också att undersöka vad personalen ser som dels hämmande dels främjande vid samverkan och jämföra med tidigare forskning. Studien är kvalitativ och baseras på fyra semistrukturerade intervjuer med två socialsekreterare från socialtjänsten samt två lärare från skola. Jag har i studien undersökt vad respondenterna upplever som förutsättningar och svårigheter vid samverkan. I min analys av empirin har jag haft samverkansteoretiskt som utgångspunkt, där jag tagit stöd av Berth Danermarks och Axelsson och Bihari Axelssons studier om samverkan begreppet. I resultaten fastställs att det finns förutsättningar som kan möjliggöra och förhållande som kan försvåra vid samverkan mellan parterna. Resultatanalysen visar att förutsättningar för samverkan bygger på samsyn, likartad tolkning av gemensamma mål, helhetssyn, samt kommunikation. I resultaten framkom flera samverkansvårigheter som genomsyrar och de består av, regelverk brist på återkoppling, informationsbyte och kommunikation. Vidare visar resultaten att skilda kunskapstraditioner, oklarheter kring ansvarsområden och ansvarsfördelning skapar ofta svårigheter vid samverkan.

Psychological bad health is a vast and growing problem affecting children and young people in Sweden. In addition, this comes to substantial, versatile and complex demands on society. To meet these complex demands and in order to provide children and young people with the best support and, at the same time, satisfy their needs it is crucial that the school organization and the social services unit and cooperate. The purpose of this study to investigate how the real life collaboration between social services and schools regarding groups of children and young people appears and also to find out the experiences of such collaboration from people working within the social services area and the school area. Another purpose has been to investigate what social services and school professionals deem as on one hand obstructive and on the other hand as promotional as to collaboration and to compare their views with earlier scientific research. The study is qualitative and is based on four semi-structured interviews with two social workers from the social services and two teachers working in school. In my analysis of the interviews the outset has been collaboration theory. My result analysis demonstrates that factors enabling collaboration are based on consensus, similarities in interpreting the common goals, comprehensive views and communication. The analysis also shows that factors aggravating collaboration depends on different standards and rules, inadequate feed-back and exchange of information or lacking communication. Furthermore, my conclusion is that different knowledge platforms, ambiguity around responsibility areas and allocation of responsibility often create collaboration problems.