Bakgrund: Föräldrar har inte alltid haft en självklar roll i barnets sjukvård. Inte förrän under andra halvan av 1900-talet ansågs föräldrarnas närvaro i vården vara något positivt. Allt eftersom föräldrarnas närvaro accepterades började de vara delaktiga i omvårdnaden. Förhållningssättet familjecentrerad vård växte fram, i vilken kommunikation mellan föräldrar och sjuksköterskor spelar en central roll. Kunskap om vikten av kommunikation finns inom sjukvården, trots detta så förkommer det att den brister. Syfte: Att beskriva föräldrars erfarenheter av kommunikation med sjuksköterskor under barnets vårdtid på sjukhus. Metod: Litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativt innehåll, som analyserades utifrån en innehållsanalys i fem steg. Resultat: Föräldrar ansåg att kommunikation var en viktig del under barnens vårdtid. Bristande kommunikation var återkommande, vilket kunde orsaka oro hos föräldrarna samt minska förtroendet för sjuksköterskorna. Ett genomgående behov var att få information kring barnets tillstånd samt att förstå den. Föräldrar hade en önskan om att få vara delaktiga i omvårdnaden vilket inte alltid var möjligt på grund av otillräckliga direktiv från sjuksköterskor. Konklusion: Ett ömsesidigt förtroende mellan föräldrar och sjuksköterskor är en förutsättning för god kommunikation, något som kunde minska föräldrars upplevelse av stress och oro

Background: Parents have not always had a natural part of children’s hospital care. It was not until the second half of the twentieth-century the parents’ presence was considered something positive. As the parents’ presence got accepted they started to get involved in the nursing care. The approach family-centred care evolved, in which the communication between parents and nurses play a central role. The health care possesses a knowledge about the importance of communication however there are deficits in it. Aim: To describe parents’ experience of communication with nurses during the child’s stay at the hospital. Method: A literature review based on ten scientific papers with a qualitative content, which were analysed based on a five-step content analysis. Results: Parents found communication to be an important part during their child’s hospitalisation. A lacking communication was recurring which could lead to a lack of confidence in the nurses and cause anxiety for the parents. A general need was to receive information about the child’s condition and to understand it. Parents expressed a wish to be a part of the nursing care, which was not always possible due to inadequate directives from nurses. Conclusion: A mutual trust between parents and nurses is one condition for good communication, which decreased parents’ experience of stress and anxiety.