I den här studien utvärderar jag effekter av ett förbättringsprogram i form av nya kunskaper varefter jag studerar hur och under vilka villkor dessa kunskaper används och sprids. Studieobjektet är ett servicehus som ger service till äldre med och utan demenssjukdom. Denna verksamhet har vid två tillfällen deltagit i förbättringsprogram anordnade av Region Skåne. I bägge programmen har man, som förbättringsverktyg använt sig utav Genombrottsmetodiken och båda dessa program ligger i fokus för studien. I denna kvalitativa studie har jag använt mig utav intervjuer som metod för datainsamling medan den teoretiska basen har utgjorts av teorin om innovationsspridning. Resultat visar att en stor del av kunskapen man fått genom dessa förbättringsprogram består av praktisk kunskap, men också teoretisk kunskap. I början av bägge förbättringsprogrammen har arbetet med metodiken varit som svårast. Trots detta har man fortsatt att implementera metodiken i arbetet och i nuläget anser man att användningen av metodiken har blivit standardiserad inom demensavdelningarna. Någon spridning av metodiken till serviceavdelningarna har inte skett, förutom av ett förbättringsverktyg känt som PDSA-verktyget. Anledningarna till att metodiken inte spridits till serviceavdelningarna är många, t.ex. att arbetslagsledarna inte ser förbättringsarbete som en del av sitt uppdrag, hög arbetsbelastning, vissa medarbetarnas negativa attityd gentemot förbättringsarbetet och att avdelningarna haft olika lång tid på sig att införa metodiken. En annan faktor som kan ha påverkat spridningen av metodiken är teamdeltagarnas uppfattning att syftet med förbättringsprogrammen inte varit att sprida metodiken till ser-viceavdelningarna.

In this study, I evaluate the effects of an improvement program in the form of new knowledge whereupon I study how and during which conditions this knowledge is used and disseminated. The object of this study is one service home that supplies and gives accommodation and service to elderly people with and without dementia disease. This service home has at two occasions participated in an improvement program organized of region Skåne. In both these programs an improvement tool called The Breakthrough method has been used and both these programs lie in focus of this study. In this qualitative study, I have used interviews as a method for collection of data while the theoretical basis has been composed of a theory about diffusion of innovations. The results shows that a big part of the knowledge that came out of these improvement programs consists of practical knowledge, but also of theoretical knowledge. At the start of both these improvement programs the work with The Breakthrough methodology has been the most difficult. Despite this, the implementation of the methodology in the work has continued and is now considered standardized within the dementia wards. No dissemination of the methodology to the service wards has happened, apart from off one the improvement tools well-known as the PDSA-tool. The reasons to why the methodology not has been disseminated to the service wards are many, for instance that the team-foremen does not see the work on improvement as a part of their commission, a high work related stress, that certain employees' have got a negative attitude vis-à-vis the work on improvement and that the wards have had various time to introduce the methodology. Another factor that can have influenced the dissemination of The Breakthrough methodology is a view among team-participants´ that the aim of the improvement programs not has been to disseminate the methodology to the service wards.