Mitt huvudsakliga syfte med denna uppsats har varit att fördjupa mig i subjektiva upplevelser och erfarenheter av flyktingskap och invandrarskap och dess villkor i det svenska samhället utifrån några berättande kvinnors perspektiv. Avsikten var att gå bortom de rådande stereotypa föreställningarna och i stället synliggöra kvinnorna genom deras egna historier och ansträngningar att skapa ett nytt och normalt liv i Sverige. Jag intervjuade några bosniska kvinnor, krigsflyktingar som kom till Sverige för ungefär tio år sedan. De intervjuade kvinnorna är över 40 år gamla och var yrkesarbetande i Bosnien. Jag har använt mig av en kvalitativ metod med ostrukturerade intervjuer. Genom deras berättelser fick jag kunskap om hur bosniska kvinnor resonerar, tolkar och uppfattar sig själva, sina möjligheter, sin position och situation i det svenska samhället. Resultaten pekar på hur rasifierande barriärer utesluter och förhindrar integration på lika villkor. I sina berättelser lyfter kvinnorna bland annat fram en struktur som rangordnar och skapar en klyfta mellan retorik och verklighet. Kvinnorna visar en oerhört stark vilja och har övervunnit många svårigheter som flyktingskapet och invandrarskapet inneburit. Att kämpa och hitta lösningar, har de faktiskt gjort i hela sitt liv.