Vi har gjort en kvalitativ studie av fenomenet ungdomstjänst som infördes som enskild påföljd vid brott den 1 januari 2007. Vårt syfte med uppsatsen har varit att studera lagstiftningen som ligger till grund för ungdomstjänst, alltså vilka tankar kring behandling och straff som har påverkat påföljden samt hur dessa tankar har haft verkan på den verklighet som ungdomsbrottslingarna befinner sig i när de genomför sin ungdomstjänst. På ungdomstjänstplatserna finns det handledare till ungdomarna. Vår huvudfrågeställning har varit om handledarnas handledning och syn på sitt uppdrag överensstämmer med lagstiftarens intentioner. Vi har undersökt vad handledare och socialsekreterare anser vara viktigt när det gäller att vara handledare till ungdomar på ungdomstjänst, samt vad de hoppas att ungdomarna ska ta med sig efter avslutad ungdomstjänst. Lagstiftarens intentioner när det gäller ungdomskriminalitet är att proportionalitet, förutsägbarhet och konsekvens i större utsträckning än tidigare ska vara en del i påföljderna. Förutom dessa principer har ungdomstjänst som funktion att vara gränssättande och fostrande samtidigt som påföljden ska vara vägledande och reflekterande. De handledare vi har intervjuat har pekat på att deras roll har varit att visa ungdomarna ett alternativ till kriminalitet vilket vi anser uppfyller lagstiftarens intentioner om att vara vägledande. Vi har sett ungdomstjänst som en straffrättslig påföljd med behandlande inslag framförallt i den särskilt anordnade verksamheten men även i handlarnas bemötande och handlande kring ungdomen.