Bakgrund: I samband med nålrelaterade procedurer upplever merparten av alla barn inom sjukvården någon gång smärta, oro eller rädsla, som skulle kunna minska med hjälp av icke-farmakologiska interventioner. Trots tidigare evidens på icke-farmakologiska interventioners positiva inverkan finns behov av ytterligare kunskap om barns upplevelser för att förbättra stödet som ges barn i samband med en nålrelaterad procedur. Syfte: Syftet med studien var att belysa barns (5-15 år) upplevelse av icke-farmakologiska interventioner i samband med en nålrelaterad procedur. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie utförd med en induktiv ansats. Urvalet var konsekutivt och bestod av nio barn som befann sig på en barn- och ungdomsakutmottagning eller vårdades på en barn- och ungdomsmedicinavdelning. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet frambringade tre huvudkategorier, vilka var “Barns upplevelse av delaktighet”, “Barns upplevelse av stöd från vuxna” och “Barns egna strategier”. Barnen upplevde delaktighet genom förberedelse och information. Vårdpersonals och vårdnadshavares emotionella stöd och avledning upplevdes också underlätta den nålrelaterade proceduren. Barnen hade även egna strategier för att hantera situationen, vilka kunde ge sig uttryck både kognitivt och praktiskt. Konklusion: Icke-farmakologiska interventioner kan underlätta för barn i samband med en nålrelaterad procedur men stödet måste individanpassas. Barn behöver närvaro av trygga vuxna, konkreta förslag och uppmuntran till användning av copingstrategier. Genom att vårdpersonalen har kunskap om barns upplevelser av olika icke-farmakologiska interventioner ges bättre förutsättningar för anpassning efter varje barns unika behov.

Background: The majority of all children in hospital care at some point experience pain, anxiety or fear in conjunction with needle-related procedures, which could be reduced with non-pharmacological interventions. Despite previous evidence showing the positive impacts of non-pharmacological interventions, there is a need to deepen the knowledge about children's experiences, to improve the support given to them during a needle-related procedure. Aim: The aim of the study was to illuminate the children's experience of non-pharmacological interventions in conjunction with a needle-related procedure. Method: The study used a qualitative method with an inductive approach based on interviews. The sample was consecutive and nine children were recruited while attending a children's emergency department or a pediatric ward. The data was analysed with a qualitative content analysis. Result: The result generated three main categories which were “Children's experiences of participation”, “Children's experiences of support from adults” and “Children's own strategies”. The children felt participation through preparations and information. The emotional support from health care providers and parents along with distraction also facilitated the experience of the needle-related procedure. The children also had their own strategies to manage the situation, which could be expressed both cognitively and practically. Conclusion: Non-pharmacological interventions can facilitate the experience for children undergoing a needle-related procedure but the support needs to be individualized. Children are in need of comforting adults, concrete proposals and encouragement to use coping strategies. By having further knowledge about children's experiences of non-pharmacological interventions during needle-related procedures, the health care providers' capability to adjust to each child's specific needs can increase.