Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) är en anmälningspliktig bakterie i Sverige. För påvisning av MRSA i patientprov används bland annat diskdiffusionsmetoden med cefoxitin där brytpunkten ligger på ≤ 24 mm. I flera studier har det dock visat sig att det förekommer stammar av MRSA som har en zondiameter större än brytpunkten och som samtidigt är positiva för mecA-genen. Denna typ av MRSA har fått beteckningen Oxacillin Susceptible MRSA (OS-MRSA) och kan försvåra diagnostiken. Förekomsten av OS-MRSA varierar stort mellan olika studier världen över. I denna studie analyserades totalt 189 prover från kända MRSA-bärare, inom Skåne, för eventuell förekomst av OS-MRSA. Genom att använda diskdiffusionsmetoden med cefoxitin och ett inokulat på 0,5 McFarland, selekterades de StafChrom-plattor med zoner > 23 mm ut. Det var 55 prover som gav större zondiameter än brytpunkten för cefoxitin, dessa verifierades med hjälp av realtids-PCR där tre genfragment amplifierades. Inga prover blev positiva för mecA-genen utan enbart för genen som kodar för en specifik GAPDH-isomer vilket antydde att samtliga stammar var Staphylococcus aureus (S. aureus) och inte OS-MRSA. Det innebär dock inte att det inte förekommer OS-MRSA. För att kunna uppskatta förekomsten av OS-MRSA i Skåne krävs en mer omfattande analysering av S. aureus från olika provmaterial. Vidare testades även ett eventuellt samband mellan zondiameter och inokulatstorleken genom spädningsserier av två olika referensstammar av S. aureus med känd resistens mot cefoxitin. Ett samband kunde ses mellan zonstorleken och inokulatets storlek. Zondiametern för cefoxitin på både StafChrom- och Mueller-Hinton-agar ökade med 2 mm för en av referensstammarna då inokulatet minskade med spädningsfaktorn 1:10 från en suspension på 0,5 McFarland. Den resistenta stammen fick då en zonstorlek som var större än brytpunkten för cefoxitin men blev ändå positiv för mecA-genen vid realtids-PCR. Detta kan potentiellt innebära en försvårad diagnostik av MRSA och visar även vikten av att uppnå 0,5 McFarland för mätning av zondiametrar för resistensbestämningar.

Methicillin-resistant Staphylococcus aureus (MRSA) is a notifiable bacterium in Sweden. For detection of MRSA in patient samples, the disc diffusion method is used with cefoxitin where the breakpoint is ≤ 24 mm. However, in several studies it has been found that there are strains of MRSA that have a zone diameter for cefoxitin that is larger than the breakpoint. They are also positive for the mecA gene. This type of MRSA has been named oxacillin susceptible MRSA, OS-MRSA, and can make diagnostics of MRSA problematic. In addition, the prevalence of OS-MRSA varies widely between the different studies worldwide. In this study, a total of 189 samples from known MRSA carriers, within Skåne, were analyzed for possible occurrence of OS-MRSA. Using the disc diffusion method with cefoxitin and an inoculum of 0.5 McFarland, the StafChrom plates with zones > 23 mm were selected. It was 55 samples that gave larger zone diameters than the breakpoint of cefoxitin, these were verified by real-time PCR where three gene fragments were amplified. All samples resulted negative for the mecA gene. Every sample became positive for the gene encoding a specific GAPDH-isomer which indicated that all strains were Staphylococcus aureus (S. aureus) and not OS-MRSA. However, this does not mean that there is no occurrence of OS-MRSA. To estimate the occurrence of OS-MRSA in Skåne with certainty, a more extensive screening of S. aureus from different test materials is required. Furthermore, a possible relationship between zone diameter and inoculum size was also tested by dilution series of two different reference strains of S. aureus with known resistance to cefoxitin. A correlation could be seen between the zone size and the size of the inoculum. The zone diameter of cefoxitin on both StafChrom and Mueller-Hinton agar increased by 2 mm for one reference strain as the inoculum decreased by the dilution factor 1:10 from a 0.5 McFarland suspension. The resistant strain was then given a zone that was greater than the breakpoint of cefoxitin and became positive for the mecA gene by real-time PCR. This could potentially mean a difficult diagnosis of MRSA and shows the importance to attain 0.5 McFarland for measuring zone diameters for resistance determinations.