Syftet med studien var att med kvalitativ forskningsmetod undersöka vilka tankar och attityder individer ur civilsamhället som varit utsatta för eller bevittnat ett brott och sakkunniga inom rättsväsendet har kring fenomenet anonyma vittnen. Vi ämnade även undersöka om en tillämpning av anonyma vittnen i svenska domstolar skulle förändra respondenternas syn på sin egen benägenhet att vittna. Slutligen undersökte studien om respondenterna upplevde att rättssäkerheten skulle komma att påverkas om det svenska rättsväsendet skulle tillåta anonyma vittnen. Tio personer intervjuades, varav hälften var anställda av rättsväsendet och hälften var civila utanför rättsväsendet. Intervjudatan analyserades med tematisk analys. Resultatet visade att respondenterna från civilsamhället i stort var positiva till att fullfölja sin vittnesplikt så länge det inte fanns någon hotbild. Förekom det en hotbild skulle de endast kunna tänka sig att vittna anonymt. Resultatet visade vidare att majoriteten av respondenterna från rättsväsendet ansåg att rättssystemet var eftersatt när det kom till att bekämpa den grova och organiserade brottsligheten. Några respondenter menade att anonyma vittnen kunde vara en väg att gå för att göra samhället mer rättssäkert då vittnesplikten i vissa fall spelat ut sin roll. Resultatet visade även att både respondenter från civilsamhället och rättsväsendet ansåg att det fanns utmaningar i praktiken med en tillämpning av anonyma vittnen. Båda grupperna kunde peka på både rättspsykologiska och juridiska fördelar och nackdelar med anonyma vittnen. Slutsatsen är att anonyma vittnen kan göra att benägenheten att vittna ökar från civilsamhällets sida. Det finns en möjlighet att anonyma vittnen kan göra samhället både mer rättssäkert och mindre rättssäkert. Det är ett ämne som bör undersökas mer noggrant genom att väga både fördelar och nackdelar.

With the help of a qualitative research method the purpose of the study was to analyze the thoughts and attitudes of the general public (who have been exposed to/or witnessed a crime) as well as experts in the judicial system, regarding the phenomenon of anonymous witnesses. We also intended to examine whether an application of ‘anonymous witnesses’ in Swedish courts would make the respondents more or less inclined to testify. Finally, the study would examine whether the respondents felt that legal certainty would be affected if the Swedish judicial system allowed anonymous witnesses. Ten people were interviewed, half of whom were employees of the judiciary and half were civilians outside the judiciary. The interview data was analyzed with thematic analysis. The result showed that the general public was positive to testify as long as there was no threat scenario. If there was a threat scenario, they would only consider testifying anonymously. The result also showed that the majority of respondents from the judiciary felt that the legal system was neglected when it came to fight the major and organized crime. Some argued that anonymous witnesses could be an approach to make society more legally certain as the obligation to testify in some cases no longer is needed. The results also showed that both respondents from the general public and the judiciary considered it to be a challenge when using anonymous witnesses in practice. Both groups could point to both psychological and legal benefits and disadvantages of anonymous witnesses. The conclusion is that anonymous witnesses can make the general public’s propensity to witness increase. There is a possibility that anonymous witnesses can make society both more legally certain and less legally certain and it should be subject to closer examination by weighing both advantages and disadvantages against each other.