Abstrakt: Läkemedelsassisterad behandling mot opioidberoende (LARO), där patienterna behandlas med en underhållsdos av metadon eller buprenorfin, är en debatterad behandling i Sverige. Personer som lever med opioidberoende är några av samhällets mest utsatta och utanförskapet är ofta väl förankrat när de söker och blir erbjudna hjälp i LARO. Forskning visar att utanförskapet fortsätter i LARO- behandlingen och att behandlingens utformning till och med kan förstärka det. Här undersöks utanförskapet som ett upplevt fenomen. Detta utifrån två sociala världar, professionens och patienternas. Uppsatsen innehar en fenomenologisk teori liksom en fenomenologisk metod. De fenomenologiska intervjuerna resulterar i hur fenomenet utanförskap ser ut i sin struktur och dessa beståndsdelar redovisas utifrån de två sociala världarna. Resultatet visar både likheter och skillnader i upplevelsen av utanförskap vilket avhandlas i det sista avsnittet.

Abstract: LARO-treatment, where patients get methadon or buprenorphine in maintenance doses, is treatment witch has been debated a great bit in the country of Sweden. People living with opioidaddiction is some of the most vulnerable in society and when they try to and get help in LARO is alienation great part of their lives. Studies in the area shows that LARO-patients keep on living a life in alienation and that the organisation of LARO even make the alienation worse. In this context, this study is focusing in alienation as a phenomena by examine the lived experience of two social worlds in LARO, the patients and the profession. In this essey the phenomenological theory as well as the phenomenological method i used. From phenomenological interviews the structure of the phenomena was captured which contains similarities as well as differenses. These are presented in the last chapter of this essey.