Anhöriginvandring har varit en stor del av invandringen till Sverige under många år. Men det är först nu som regeringen har valt att lagstifta om att de som vill återförenas med en anhörig måste också kunna försörja för denna och ha ett skäligt boende. Detta är inget nytt fenomen i Europa men Sverige har alltid ansetts vara ett generöst land när det gäller migrationspolitiken. Trots införandet av ett försörjningskrav så har det nya tillägget många undantag. Dessa omfattas inte av ett krav och många kan antas vara bland de största grupperna i det svenska samhället. Lagen kan då anses orättvis för att den drabbar personer som redan är svaga individer i samhället. Vi undrar hur implementeringen av detta tillägg har gått till och hur de anställda på Migrationsverket har påverkats i sin bedömning av dessa ärenden.
Relative migration has been a large part off the migration to Sweden the last decades. But it is not until now that the government has decided to legislate around the subject about the responsibility to provide financially and have the right accommodation to be able to reunite with next of kin. This is not a new phenomenon in Europe, but Sweden has always had a fairly generous migration politic. Despite the introduction of maintenance requirement this additional law has a lot of exceptions. These are not covered of a requirement and the majority can be assumed to be among the largest groups in the Swedish society. This new legislation can seem unfair because it seems to affect the weakest individuals in the society the most. We wonder how the implementation of this addition law has evolved and how the employees on the Swedish Migration Board have been influenced in his assessment of these dossiers.