I spåren av de senaste årens debatt om antropogen klimatpåverkan har en ny litterär genre vuxit fram: ”klimatböcker”. Dessa böcker fyller den viktiga funktionen att kommunicera problemet till allmänheten. I denna uppsats undersöker jag tre svenskspråkiga klimatböcker och analyserar hur författarna, med olika utgångspunkt, tilldelar ansvaret att minska koldioxidutsläppen. Gemensamt för böckerna är synen på klimatfrågan som ett politiskt problem som kräver politiska lösningar. Författarna placerar både det individuella och det kollektiva ansvaret inom den demokratiska ordningen. Jag problematiserar detta genom att relatera till teorier om den offentliga debattens brister.

Following the last few years of public debate on anthropogenic climate change, a new literary genre has emerged: ”climate books”. These books have the important role of communicating the problem to the general public. In this paper I analyze three Swedish climate books with regards to how they assign responsibility for mitigating climate change. The books regard the climate issue as a political problem requiring political solutions. The authors place the individual and collective responsibility within the democratic order. I problematize this by relating to limitations in public sphere theory.