I uppsatsen analyseras hur medborgare och tjänstemän ser på medborgardialog och är uppdelad i tre teman: Vad menas med medborgardeltagande?, Vad menas med jämlikt medborgardeltagande? Och Hur ser olika aktörer på varandra? Analysen baseras på fallstudier i tre kommuner; Ängelholms kommun, Helsingborg stad och Malmö stad, där jag har genomfört observationer av samrådsmöten och intervjuat tjänstemän som arbetar med medborgardeltagande på olika sätt. Medborgare har kommit till tals utifrån två samrådsmöten som jag observerat i Helsingborg stad och Malmö stad, där medborgarna har medverkat som deltagare. Jag har också valt att göra intervjuer med olika tjänstemän såsom planarkitekter, strateg och dialogutvecklare, representanter från respektive kommuner som fått komma till tals. Som utgångspunkt används Khakees (2000) teoretiska ramverk för samhällsplanering vid analysen av empirin. De begrepp som används i den här studien är generativ planering, advokatplanering, kommunikativ planering och rationell planering. Analysen bygger på vinjetter ur empirin som analyseras med hjälp av teorin. Studien visar att olika aktörer har olika uppfattningar om vad medborgardeltagande är samt att det finns en ojämlikhet när det gäller medborgardeltagande i alla dessa tre kommuner. Dessutom visar resultatet på att det finns skillnader i kommunerna när det gäller hur olika aktörer ser på varandra i arbetet med medborgardeltagande.

The paper analyzes how citizens and civil servants look at citizens' dialogue and are divided into three themes: What is meant by citizenship? What is meant by equal citizenship? And how do different actors look at each other? The analysis is based on case studies in three municipalities; Ängelholm Municipality, Helsingborg City and Malmö City, where I have conducted observations of consultation meetings and interviewed civil servants working in different ways. Citizens have come to terms from two consultation meetings I observed in Helsingborg city and Malmö city, where citizens have participated as participants. I have also chosen to interview with various civil servants such as planner architects, strategists and dialogue developers, representatives from each municipality that have come to speak. As a starting point, Khakees (2000) uses the theoretical framework for community planning in the analysis of the empirical data. The concepts used in this study are generative planning, advocative planning, communicative planning and rational planning. The analysis is based on vignettes from the empirical data that are further analyzed using the theoretical concepts. The study shows that different actors have different views on what citizenship participation is and that there is inequality in the participation of citizens in all these three municipalities. In addition, the results show that there are differences in municipalities as to how different actors look at each other in the work of citizen participation.