Sverige kan inom kort komma att stå inför sitt största och mest kostsamma byggprojekt genom tiderna - en höghastighetsjärnväg med målet att sammankoppla landets tre största städer. Höghastighetsjärnvägen kommer med säkerhet att ha stor inverkan på den fysiska miljön och på förutsättningarna för fortsatt tillväxt - både i regionerna som kommer innefattas i systemet och i regionerna som utelämnas. Denna uppsats belyser beslutsprocessen inom Sverigeförhandlingen, den förhandlingsprocess med bl.a. kommuner på vilken framtida politiska beslut ska baseras. Genom en djupgående dokumentstudie och flertalet intervjuer med processens nyckelaktörer visar denna uppsats att många av de argument som framhärdas av projektets tillskyndare är svåra att belägga. Mest problematisk framstår sättet på vilket de negligerar uppenbara spänningar som projektet sannolikt kommer resultera i - framförallt spänningar avseende förhållandet mellan nationell tillväxt och tilltagande geografisk polarisering. Vår studie understryker behovet av tydliga målsättningar i infrastrukturplaneringen för att kunna fastslå vilka åtgärder som har förutsättningar att generera de största samhälleliga nyttorna. Den typen av tydliga och transparenta målsättningar är någonting vi hävdar att Sverigeförhandlingen har misslyckats med att ställa upp.

Sweden is potentially facing its largest infrastructure project in modern days - a high-speed railway with the main goal of connecting the nation’s three largest cities. The high-speed railway is likely to have a great impact on the physical environment and on the precondition for continued growth - both in the regions which will be included in the railway system, and the regions that will not. This thesis sheds light on the process of decision making within Sverigeförhandlingen, a negotiation process with local governments on which future national political decisions will be based. Through a profound literature review and several interviews with key actors involved in the process, this thesis proves that many of the arguments used by the project’s advocates are difficult to substantiate. Most problematic seems to be the way in which they neglect obvious tensions that the project is likely to result in - especially tensions concerning the relationship between national growth and increased geographic polarization. Our study emphasizes the need for distinct goals in infrastructure planning in order to ascertain which measures generate the greatest societal benefits. This is something we argue that Sverigeförhandlingen has failed to do.