Sammanfattning Detta arbete syftar till att fokusera på social hållbar utveckling, och hur man med hjälp av olika metoder kan förbättra förutsättningarna för en god livsmiljö för invånarna i Arlöv. Arlöv är en tätort belägen i Burlövs kommun, som ligger mellan Malmö och Lund. Burlöv är Sveriges till ytan näst minsta kommun med drygt 17 000 invånare varav 10 000 bor i Arlöv. Jag har undersökt vilka förutsättningar ungdomarna i kommunen har på de befintliga ungdomsgårdarna i Burlöv, och jag har även undersökt vilka satsningar kommunen gör. Min utgångspunkt har varit att belysa ungdomarnas situation och tydliggöra vikten av att involvera dem i planerna för kommunens utveckling. Min förhoppning är att detta arbete ska hjälpa dem som arbetar med utvecklingen av en ny mötesplats att komma Arlöv närmare. I och med en ökad urbanisering och ett växande behov av att förtäta städer har begreppet hållbar utveckling blivit mer och mer uppmärksammat. I boken Socioekologisk stadsutveckling, 2015, skriver författarna Moa Tunström, Ulrika Gunnarsson-Östling och Karin Bradley om hur miljömässiga och sociala åtgärder hänger samman. Begreppet hållbar utveckling är ett paraplybegrepp innehållande sociala, miljömässiga och ekonomiska dimensioner och har i synnerhet i Sverige fått stå för satsningar på ekologisk hållbarhet. Med detta har det uppkommit ett behov av att betona vikten av social hållbarhet menar författarna. Begreppet social har kommit att användas allt oftare men samtidigt råder det, enligt författarna, en oklarhet kring vad det egentligen innebär, hur det kan användas praktiskt och dess främsta syfte (Tunström et al 2015, s.42). Vad är en god social miljö i en stad? Sverige är ett välfärdssamhälle. Välfärd i stort handlar om att alla människor ska ha det bra, känna glädje och tillhörighet och ha en meningsfull tillvaro. Ofta beskrivs social hållbarhet med ord som trivsel, gemenskap, ett fungerande vardagsliv, eller livskvalitet och balans mellan arbete och fritid. Ett socialt hållbart bostadsområde beskrivs många gånger som ett med förutsättningar för en känsla av hemhörighet till och samhörighet på platsen (Tunström et al 2015, s.42). För att det ska kunna uppnås behöver människor ha hyfsade förutsättningar i en rad aspekter så som arbete, inkomst, utbildningsmöjligheter, bostad, äldreomsorg med mera. Detta bäddar för att människor ska kunna skapa sig ett gott liv och bidra till samhället. God välfärd och välfärdens fördelning är förutsättningar för det som brukar kallas ett välfärdssamhälle. I det här arbetet har jag tittat närmare på ett specifikt projekt som kommunen arbetar med. Det finns planer på att bygga ett nytt bostadsområde i centrala Arlöv, kvarteret Ugglan, som ska komma att bli Arlövs nya centrum. På denna plats finns det tankar om att skapa en mötesplats för ”alla”, som jag fortsättningsvis hänvisar till som Mötesplatsen. Enligt planerna är Mötesplatsen riktad till vuxna, personer över 18 år. Min avsikt med detta arbete är att lyfta in ungdomarna i de redan befintliga planerna för Mötesplatsen. Ungdomarna är en grupp som inte prioriteras tillräckligt högt i kommunen, enligt mig. Syftet är att belysa vikten av att bygga broar över generationsgränser och vilka positiva effekter det kan ha på samhället. Jag använder mig av begreppet socialt hållbar stadsutveckling för att beteckna en utveckling av staden mot ökad integration och minskad segregation. Genom att skapa en plats för möten mellan olika generationer och kulturer kan det generera ett rikare kultur- och aktivitetsutbud för Arlövs invånare. Det kan med tiden också utveckla en ökad förståelse och respekt mellan olika grupper som på sikt kan leda till en ökad känsla av trygghet i samhället. Att aktivt arbeta för en gemenskap och ökad integration kan med andra ord långsiktigt vara positivt för kommunen, ortens rykte men viktigast av allt för medborgarna. Begreppet social hållbar utveckling saknar en entydig avgränsning då tolkningar och synsätt på sociala värderingar kan förändras över tid, i takt med att sociala normer och värderingar ändras. Professor emeritus i socialt arbete, Sören Olsson, har skrivit artikeln Social hållbarhet i planeringsperspektiv där han närmar sig hållbarhetsbegreppet och diskuterar den sociala aspekten inom området stadsutveckling. Han menar att begreppet social hållbarhet utgår från två perspektiv. Det ena skulle man kunna kalla för ett välfärds-perspektiv. Det handlar om att människor ska ha en skaplig standard och leva i en trivsam miljö, samt att fördelningen av sociala resurser ska vara någorlunda rättvis. Det andra perspektivet handlar om samhällets problemlösnings-kapacitet, det vill säga sociala systems förmåga att lösa problem och hantera intressen (Olsson 2012, s.3). Enligt Olsson finns det ett starkt samband mellan välfärd och samhällsoro och att en god välfärd som är någorlunda rättvist fördelad har en stark koppling till social hållbarhet (Olsson 2012, s.3). Fördelningen är betydelsefull för frågan om delaktighet och utanförskap i samhället och det ligger alltså ett ansvar på kommuner att fördela resurser rättvist, då det långsiktigt också motverkar segregation i samhället och verkar för engagerade medborgare. I boken Socialt kapital – i ett välfärdsperspektiv, 2011, skriver författarna Bengt Starrin och Rolf Rønning om vikten av socialt kapital. Starrin är professor i socialt arbete vid Karlstads universitet och Rønning är professor i socialpolitik vid högskolan i Lillehammer. De menar att socialt kapital är viktigt för vår hälsa och för vår välfärd. Socialt kapital är en resurs som blir tillgänglig för människor när de lär känna och får förtroende för varandra. Denna resurs är också en välfärdsresurs eftersom den underlättar för människor att ta sig ur en utsatt situation, finna arbete, försörja sig och hålla sig friska. Individer med många sociala band på arbetsplatsen, i skolklassen, i bostadsområdet, i föreningar och organisationer, i sin etniska grupp eller liknande innehar socialt kapital i form av kontakter, nätverk och stöd, liksom en mängd olika sociala tillhörigheter (Starrin & Rønning 2011, s.11ff). I sin bok skriver författarna att mycket forskning tyder på att samhällen som präglas av störst social jämlikhet lyckas bäst med att skapa sammanhållning och tillit. Om skillnaderna i levnadsstandard blir alltför stora tycks det bli svårt för människorna att lita på varandra (Starrin & Rønning 2011, s.12). En känsla av trygghet, trivsel och en gemenskap kan alltså generera socialt kapital hos individer. Genom att aktivt arbeta för att integrera medborgarna och möjliggöra för generationsöverskridande möten underlättar man för medborgarna att bygga upp ett socialt kapital. Att arbeta för en gemenskap inom Arlöv kan med andra ord hjälpa invånare som lever i utsatthet. Starkare medborgare kan i större grad påverka sin egen livssituation, vilket är en stor vinst både på individnivå men också på samhällsnivå. Det är därför av stor vikt att kommuner, i detta fall Burlövs kommun, aktivt arbetar för att möjliggöra för invånarna att utveckla sitt sociala kapital, då det ger ringar på vattnet och kan bland annat bidra till en ökad trygghetskänsla i Arlöv. Som ett steg i rätt riktning satsar kommunen nu på att skapa en mötesplats för Arlövs invånare. Grundtanken är att skapa en plattform för medborgarna att mötas på och att bygga broar mellan olika grupper i samhället. Till en början planerade man för att Mötesplatsen skulle vända sig till vuxna, det vill säga till personer som är 18 år eller äldre. Under mitt arbete har arbetsgruppen bakom projektet Mötesplatsen fått ta del av mitt arbete och jag har delgivit dem mitt perspektiv. Det har resulterat i att de nu bestämt att Mötesplatsen ska vara för alla. Det gläder mig och jag tror det är ett steg i rätt riktning i arbetet för en god socialt hållbar utveckling i Arlöv. Att involvera ungdomarna i den här typen av satsningar på en ort tror jag är mycket viktigt. De är en viktig grupp då de snart är vuxna och ska ut i och bli en bidragande del i samhället. För att de ska kunna bli en bidragande del i samhället behöver de inkluderas tidigt, för att undvika att de hamnar på fel bana i livet. Arbetsgruppen säger att de inte vill forma Mötes-platsen utifrån sina perspektiv utan anser att om man ska skapa en plats för medborgarna, måste också medborgarna få vara med och påverka. För att det ska vara möjligt måste arbetsgruppen skapa sig en kontextförståelse genom att möta invånarna. Detta kan göras genom exempelvis intervjuer, offentliga möten, enkäter, olika sociala medier med mera. Under mitt arbete blev det tydligt för mig att det idag inte finns någon effektiv kommunikationskanal mellan arbetsgruppen och kommunens ungdomar. Det är grundläggande för projektets utveckling att arbetsgruppen bygger upp en relation och dialog med ungdomarna. En sådan kanal måste byggas upp på rätt sätt för att vara effektiv och givande för båda parter. Det är viktigt att man möter målgruppen på målgruppens villkor för att den ska kunna känna förtroende. Det som möjliggjorde för mig att nå fram till ungdomarna var att jag mötte dem i en miljö som de var bekväma i och jag träffade dem upprepade gånger. Jag avtalade aldrig nån tid med någon av ungdomarna utan jag dök upp och umgicks med dem på ungdomsgårdarna. Jag gjorde det tydligt för dem att jag arbetade för att förbättra deras tillvaro och inte att jag på något sätt var där för att övervaka vad de gjorde. Naturligtvis hade jag många frågor jag ville få besvarade, men ville inte att stämningen skulle bli spänd då det skulle kunna få negativa effekter på den relation vi börjat bygga upp. Jag såg till att ta mig tid, ta samtalen som de kom och göra det på ungdomarnas villkor. För att lära känna sin målgrupp är det grundläggande att man skaffar sig en fördjupad förståelse för målgrupps behov, önskemål och förutsättningar. Konstnären Kenneth A. Balfelt fick i uppdrag 2013 av Köpenhamns kommun att tillsammans med sitt team utveckla Folkets park i Nørrebro. Parken skulle utvecklas i relation till den befintliga trygghetsplanen. Då parken renoverades 2008, handlade utvecklingen om mindre gestaltningsingrepp och tillägg. Målet var att få fler människor att använda parken och på så sätt öka trygghetskänslan i parken. Det var centralt i Balfelts arbete att utgå ifrån de som faktiskt brukar platsen frekvent. En av grundpelarna i projektet, som Balfelt och hans team utgick ifrån, var den lokala platskännedomen. För att få en konkret bild av hur parken användes och vad besökare önskade sig av parken använde de sig av lokalbefolkningen som en central informationskälla. Några som vistades i parken dagligen var alkoholister och hemlösa. Denna grupp är ofta oönskad och som i många fall drivs undan och exkluderas i stadsutvecklingsprojekt. Balfelt valde istället att möta dem och ta del av deras perspektiv. Genom bland annat workshops med denna grupp fick teamet en tydlig uppfattning av deras behov och involverade dem även senare i gestaltningsarbetet. Det har resulterat i att denna grupp känner en stolthet över platsen de varit med att utforma och tar därför också ett personligt ansvar för att hålla platsen fin och ren från tomburkar och annat skräp. Teamet byggde upp en relation och dialog till dem genom att spendera tid med dem i parken där de vistades. Det är också av stor vikt att det är tydligt för målgruppen varför man vill möta dem, så det blir tydligt varför de ska ta sig tid för att delge sitt perspektiv. Om man vill få en korrekt uppfattning om behov, önskemål och förutsättningar hos en målgrupp behöver man, precis som Balfelt och hans team har gjort, möta de som använder och kommer att använda platsen. Det är viktigt att man är tillgänglig för dem, syns där de vistas men också att man ger tillbaka. Under hela processen kring Folkets park i Nørrebro, har teamet löpande återkopplat till medborgarna. Detta för att försäkra sig om att de uppfattat dem korrekt men också för att visa att och hur processen rör sig framåt. På så sätt involveras och engageras medborgarna och det blir tydligt för dem att och hur de har kunnat påverka utvecklingen av parken. Arkitekterna som skulle ta fram det slutliga gestaltningsförslaget var delaktiga under hela processen för att direkt ta del av informationen. Utifrån den kunde de sedan arbetar fram ett förslag för parken. Balfelts arbete och tillvägagångsätt är intressant och inspirerande. På ett inkluderande sätt lyckades han och hans team att bygga upp relationer till alla olika typer av målgrupper som vistas och brukar parken, inklusive den minst uppskattade gruppen, alkoholisterna. Genom deras exempel kan man hämta mycket kunskap kring hur man närmar sig, når fram och bygger upp en givande relation för ett utvecklingsarbete med medborgarna i fokus. Burlövs kommun och arbetsgruppen bakom Mötesplatsen kan genom Balfelts arbete få en vägledning i sitt arbete. För att undvika att arbetsgruppen utgår ifrån sina egna uppfattningar och kanske förutfattade meningar i utvecklingen av Mötesplatsen, är det väsentlig att de gör en gedigen kontextförståelse i samarbete med den tilltänkta målgruppen. När arbetsgruppen fått en samlad uppfattning om kontexten i vilken Mötesplatsen ska verka bör detta material sammanställas och återkopplas till invånarna. Det är viktigt att återkoppla för att dels försäkra sig om att man uppfattat de inblandade korrekt. Det är också viktigt att visa att samarbetet och engagemanget kommer att resultera i något konkret. Det är betydelsefullt att visa att man arbetar för att göra verklighet av det man pratat om. För att önskemål och tankar ska kunna realiseras behövs en kreativ idéutvecklingsfas. Arbetsgruppen behöver då översätta de förslag, tankar och idéer som kommit in under kontextförståelsen i konkreta förslag på hur Mötesplatsen skulle kunna utformas. Balfelt och hans team valde att använda sig av verkstads-workshops som ett sätt att återkoppla till parkbrukarna och visa att projektet är i full gång. Det är ett sätt att hålla liv i engagemanget man har väckt, så att det inte dör ut när arkitekter och andra inblandade sitter på sina kontor och arbetar fram ett koncept. Under den tiden kan det vara lätt för utomstående att tro att arbetet stannat av eller inte blir av. Genom att göra något konkret tillsammans gör man det också tydligt att arbetet kommer att mynna ut i något verkligt. I fallet Folkets park byggde de en prototyp av en bänk. Genom att specialutveckla en sån möbel, istället för att ta en massproducerad, bygger man också en identitet som blir unik för just den parken. Det gör att de inblandade också känner att det arbetet blir lite extra unikt, och att de får vara med och utveckla den nya identiteten som de också blir en del av. Arbetsgruppen skulle kunna göra något liknande, och på den typen av workshops se till att bjuda in både yngre och äldre deltagare. Jag kan tänka mig att det finns många händiga pensionerade snickare och hantverkare i Arlöv. Dessa skulle med assistans från ungdomarna kunna bygga utomhusbänkar som placeras utanför Mötesplatsen. Bänkarnas unika utseende kan bli ett kännetecken eller till och med en symbol för Mötesplatsen. Att involvera de framtida brukarna av Mötesplatsen i ett tidigt skede bidrar till att dessa tidigt känner sig som en del av Mötesplatsen. När man arbetat fram ett förslag bör det presenteras för allmänheten. Det är viktigt att man väljer olika kommunikationskanaler under hela processen för att nå den breda målgruppen man i det här fallet vill nå. Genom möten och dialog kring förslaget, kan arbetsgruppen få in feedback för eventuella justeringar innan projekteringen av byggandet påbörjas. Då Mötesplatsen väl står redo för invigning är det viktigt att man bjuder in alla dem som på ett eller annat sätt varit en del av utvecklingen av projektet. Ett sätt man kan göra för att undvika att missa någon, och för att nå människor på ett mer personligt sätt är att man under hela processen, vid alla möten, workshops med mera ber folk skriva upp sin mailadress. På så sätt har man en maillista till en mängd invånare man sedan kan bjuda in personligen. Naturligtvis är det viktigt att nå ut till alla övriga invånare också och bjuda in dem till invigningen. Det kan man göra genom att bland annat annonsera i sociala medier och med brevutskick. Att marknadsföra Mötesplatsen och sprida ordet om att den snart kommer att realiseras är viktigt att göra i god tid. Detta för att väcka en nyfikenhet hos invånarna så att de vill komma när Mötesplatsen väl öppnar. När Mötesplatsen sedan står öppen är det viktigt att man arbetat fram ett koncept och aktiviteter som tilltalar invånarna. Förhoppningsvis har man en god uppfattning om vad som efterfrågas efter en noggrann kontextanalys. Det min research har visat är att för att möten över generationer ska bli effektiva och för att en dialog ska uppstå bör dessa möten vara aktivitetsbaserade. Med det menar jag att alla möten bör ha ett tydligt syfte och en tydlig aktivitet som deltagarna utför tillsammans. Det är en viktig förutsättning för att kommunikation ska uppstå mellan människor som inte känner varandra. Aktiviteten blir någonting som bjuder in till interaktion och som bryter isen mellan människorna. Skulle fallet vara att de involverade av någon anledning skulle ha svårt för att kommunicera och att samtalet går trögt kan de istället fokusera på aktiviteten och samtala kring den. På så sätt blir pressen och förväntningarna på att deltagarna ska vara duktiga på att samtala automatiskt mindre och hjälper dem att slappna av. Vad aktiviteten sedan är, om det är bakning, kortspel eller ett riktat samtal, spelar egentligen inte så stor roll.

Abstract This thesis is focused on social sustainability and how to enhance the way of life for people living in Arlöv. Arlöv is a small town in Burlöv municipality, located between Malmö and Lund. Burlöv is the 2nd smallest municipality (by area) in Sweden. Totally 17 000 lives in Burlöv municipality, and the population in Arlöv is 10 000. I have investigated the potential and influence the young adults in community youth centers have in the region as well as investments the municipality does. I want to highlight the youth perspective and the value of involving young adults in the urban development. I hope this thesis will help everyone currently working on the project “The venue” get closer to the soul of Arlöv. Urban Development is gaining traction because of years of urbanization and a growing need to make cities more compact and efficient. Social and environmental actions are connected, as Moa Tunström, Ulrika Gunnarsson-Östling and Karin Bradley mentions in the book Socioekologisk stadsutveckling, 2015. Sustainable development includes social, environmental and economic factors even though it mostly seems to be related to ecological sustainability in Sweden. That’s the reason why social sustainability needs to be further highlighted and focused on according to the authors. Social sustainability is used more and more even though, according to the authors, it’s unclear what it means, how it can be used in practicality and what the key purpose is (Tunström et al 2015, s.42). What does good social environment mean in the city? Sweden is a welfare society. Welfare, in which communities recognize their responsibilities for the support of all members of the community. In short it means that everyone should have what they need, feel joy and connection with the society. Social sustainability can sometimes be described with words like well-being, fellowship and self-fulfilling. A socially sustainable community is described as one where you feel connected and a part of the community. (Tunström et al 2015, s.42). All the members of the community need to have access to the needs such as work, income, education, a place to live, healthcare etc. All those needs are the foundation to a good life and makes it possible to for the members to contribute back to the community. Welfare and its distribution of resources are the basic building blocks of a welfare society. In this thesis, I focus specifically on an ongoing project in Burlöv municipality. There are plans to build a new area in Arlöv, “ugglan”, which will be the new city center of Arlöv. The idea is to create a venue for “everyone”, which I will call the venue moving forward. Actually, according to the plans, the key focus group for the venue is in fact adults, more specifically everyone over 18 years old. I will focus on the young adults and everyone below 18, that are currently excluded. In general, I believe that’s a problem you can see in the municipality as a whole. I focus on the importance to build bridges and connect generations and how it can be good for the society. I use the term ”social sustainable development” to denote the development towards better integration and less segregation. In time social sustainable development will generate richer culture and set of activities for the members of the community in Arlöv. It can also help for better cross-culture understanding and respect. Understanding and respect make you feel safe in the community. To actively work for a fellowship with better integration is great for the municipality but also for the people living there. The term social sustainable development is missing a clear definition since the view on social values can change over time, when norms and values change. Professor Sören Olsson wrote the article Social hållbarhet i planeringsperspektiv, 2012, where he focuses on the definition of sustainability and are discussing the social aspect within the area city development. He means that the term social sustainability is based on two perspectives. One you could call welfare-perspective. It’s about the foundation where everyone has a reasonable standard, living in a safe and comfortable environment, where the distribution of resources is fare. The other perspective is about the capacity of problem solving in the society, i.e. the capacity in the social system to solve problems and cope with various interests and needs. (Olsson 2012, s.3). There is a strong connection between welfare and worries according to Olsson. In the book Social capital – in a welfare perspective, 2011, the authors Bengt Starrin and Rolf Rønning are describing the term social capital. Starring is a Professor in Social work at Karlstads University. Rønning is professor in social politics at the Lillehammer Academy. They mean that social capital is important for our health and welfare. Social capital is a resource that becomes available for people when everyone knows and trusts each other. This resource is an important factor for welfare since its helps people struggling with unemployment, bad economy or health issues to recover and help themselves within the community. Individuals with social connections at work, in school, in the neighborhood or in ethnical groups do have social capital in form of contacts, network and support. Those factors increase the individuals sense of belonging to the group. (Starrin & Rønning 2011, s.11ff) Research indicates that communities with better social equality also have more unified people that have more trust in each other. Larger difference in standard makes it harder to trust each other. (Starrin & Rønning 2011, s.12). A feeling of safety, well-being and fellowship can generate social capital in the community. Active focus on integration and multigenerational events makes it easier for the members of the community to build social capital. To work for a better fellowship in Arlöv might help its most vulnerable residents. Stronger residents can affect their own situation to a larger extent, which is good for the community as well as the individuals. That’s also the key reason why all communities, in this case Burlövs municipality, are actively working to make it possible for its citizens to better develop their social capital, since the ripple effect can help to form a safer community in Arlöv. Burlövs municipality are moving in the right direction with its focus on creating a venue for all citizens as part of its new city center. The idea is that the venue will build a platform for citizens to meet, with the result of building bridges between groups that do not meet otherwise. In the beginning the key target group was adults, i.e. citizens of age 18 or older. In this thesis, I have been meeting the planning group and shared my work to give better understanding on why the venue needs to target citizens of all ages. This thesis, and my meetings with them resulted in a change of direction. The venue will now target citizens of all ages, including children or young adults. I’m very happy to see this change of direction as it’s a step in the right direction to bring better social sustainability and provide the foundation to let all citizens to build social capital. I believe that inclusion is key in this kind of project. Young adults are very important as they are more dependent on the community and connection with adults to inspire and lead them into their own adulthood. The planning group don’t want to form the venue and city center based on their own perspective. The members of the community must be part of the creation of the venue. This can only be achieved with deep knowledge of the citizens of Arlöv and their views, needs and situation. The information can be gathered in different ways, for example with interviews, meetings, surveys, via social media etcetera. It became obvious during my meetings with the planning group that they were lacking information about the young adults in the community, since they didn’t have a channel or forum to meet them. The planning group need to build up such a channel in a way that’s also beneficial and useful for the young adults to become efficient and useful. Meeting the group on their conditions is key to build trust and get useful and correct information. The key to get to know the target audience is deep knowledge about needs, wishes and background. Copenhagen municipality asked the artist Kenneth A. Balfelt to develop the park “Folkets park” in Nørrebro at 2013. He was asked to develop the park in relation to the existing safety plan. The project mostly focused on minor modifications and changes since the park was renovated just 5 years earlier. Balfelt started to look at the citizens that were actively visiting the park. Location awareness was one of his key pillars. They started to ask the local community to get their view on how the park was used and the needs of the visitors. Some of the daily visitors were alcoholics and homeless people, an undesirable group that in many ways is excluded or isolated in urban development. Balfelt, on the other hand, choose to meet them and get their view. He got a clear view of their needs and involved them through workshops. They were also part of the design work. As a result, they felt proud and responsible for the park and took responsibility to keep the park clean. The team successfully built a relationship and dialog with the group by spending time with them in the park, which was their natural forum. This was the key to why they also got the correct information as input for their planning and design process. You need to know the target audience to also understand their needs, wishes and background. It’s important that you are available to them, visible and also give something back. Balfelt and his team was very good at providing feedback to the citizens during the whole process, to ensure that they had the right problem statement. It was also important to show how the project were progressing and how much impact the citizens had in the project. The architects that made the final design were part of the whole process to gather information first hand. That also made it easier for them to design a park based on real needs and with good knowledge of the target audience. Balfelts and his team successfully built relationships to all the different target groups that were visiting the park, including the least appreciated and otherwise excluded group. Their work is a good example on how to successfully develop a project by keeping citizens included as part of the project. Burlöv municipality and the planning group behind the venue could learn from the way Balfelt and his team approached the different target groups to better understand the needs with focus on building a place for everyone. It’s very important that the planning group make deep analysis to avoid that they act based on their own view during the development of the venue. The analysis around the target audience and their needs have to be communicated back to the citizens for feedback. It’s important to circle back to the target audience to validate if you have done a correct analysis. It’s also important to show the impact of the collaboration and how the input has been handled. It’s important to show the real result of the work. A creative phase is needed to get ideas and feedback. The planning group need to translate suggestions, thoughts and ideas into concrete plans and proposals on how to develop the venue. Balfelt and his team decided to use the workshop as feedback channel to the visitors of the park. They also used workshops to show that the project was ongoing and as a way to keep engagement and interest during the concept creation phase. This phase is usually long and it’s easy to get the feeling that no progress is being made. In this case they made a prototype of a park-bench, with the key target to build identity and uniqueness. The people involved felt special and part of the ID creation of the park by being involved in this process. The planning group in Burlöv municipality could do something similar, and invite multiple target groups to the process, young and old. I think there are many skilled retired woodworkers and craftsmen in Arlöv that could work together with the young adults to build beautiful and unique benches. The unique ID of the benches could be a good symbol for the venue. To involve the future target groups early will make them part of it as a result. A finalized proposal needs to be presented to the citizens. It’s important that you use a wide range of channels during the whole process to make sure that you reach as many different groups as possible. The feedback from meetings and dialog can help the planning group to make adjustment before building starts and adjustments becomes costlier. It’s important that everyone that contributes to the project is invited in one way or another to the inauguration when the venue finally is ready, to highlight the importance of their contribution. One way to avoid leaving anyone out by mistake is to ask for their email continuously, during the whole process. This email list can be used to invite them personally. Everyone could then be invited, for example via posters or social media. To market the venue early on to spread the word is important for awareness, but also to bring curiosity and excitement to make sure they will visit it when it’s open. There need to be a long term plan for the venue, to make sure it attracts the citizens to come back again and again. Hopefully the planning group have good knowledge about wishes and needs based on earlier context analysis. My research has shown that meetings over generations needs to have a clear purpose and well-defined activity, where everyone participates, to become efficient. Activity based meetings are promoting dialog in a natural way. An active dialogue is key for better communication between people that do not know each other. The activity itself is something that invites for interaction as an icebreaker between people. The focus on the activity is a good and natural fallback for the participants that for some reason have difficulties to communicate. This lowers the bar and makes it easier for everyone to participate, not just the extrovert outgoing personalities. The activity itself is not that important, it can be cooking, problem solving, anything with a clear purpose.