Syftet med uppsatsen är att undersöka hur antropomorfism används i bilderböcker för att gestalta berättelser om social utsatthet. Social utsatthet är ett viktigt ämne som alltid är aktuellt. Bilderböcker kan användas för att introducera detta ämne för barn redan i en tidig ålder. Undersökningen består av en analys av tre bilderböcker som tar upp ämnena utanförskap, mobbning och rasism. Undersökningen har gjorts med hjälp av en semiotisk analys grundad i teorier kring representation, stereotyper, semiotik och bildkomposition. Resultatet visar att det finns olika sätt att använda sig av antropomorfism beroende på vad man vill förmedla med sin berättelse och vilken målgrupp man vill tilltala. Bilderböcker tar upp djupare ämnen än vad man ser vid första läsningen. De speglar sin samtid och kan användas för att kritisera samhället. En återkommande metod för att framföra sin berättelse är att använda sig av djurkaraktärer.