The Scientific Gaze är en kulturvetenskaplig magisteruppsats som tar sig an naturvetenskapens praktiska vardag. Frågan som ställs är huruvida det finns en gemensam naturvetenskaplig kosmologi som betingar ett visst sätt att betrakta bilder på. Uppsatsen presenterar vetenskapliga bilder och redogörelser av fältarbete och på så vis närmar sig texten praktikerna i tre laboratorier som i det vardagliga arbetet tangerar det biologiska. De tre fältstudierna omfattar en grupp civilingenjörer som producerar biomimetiska material, ett projekt där fysiologer bygger en genetisk fiskmodell och komparativa zoomorfologiska studier av ögats utveckling hos tidiga ryggradsdjur. Det teoretiska perspektivet kan beskrivas som en foucaldiansk analys av visuella tillängelsepraktiker, hur det går till när naturvetaren riktar sin blick mot en bild och sedan fäller en naturvetenskaplig utsaga. Hypotesen som uppsatsen arbetar efter är att processen från att se till att säga står på en ontologisk föreställning som jag kallar jag för en naturvetenskaplig kosmologi. Eftersom det är en Culture studies analys görs inte skillnad på sant eller falskt, bra eller dålig forskning utan bara hur dessa forskare förhåller sig till det visuella i laboratoriet. Texten inleds och avslutas av genealogiska analyser av murala konstverk utifrån tesen att ”sanningen är skön”. Naturvetare har ett sanningsbegrepp som skiljer sig från många andras och detta skapar en viss sensibilitet ifråga om vad som är skönt i världen och i konsten. Dessa konstfilosofiska analyser illustrerar både teori och metod och de slutsatser som kan dras ut det empiriska materialet. Den huvudsakliga slutsatsen som kan dras ur det empiriska är att föreställningar om ”vad som egentligen finns” eller vad som är sant till stor del skapas av vad dessa forskare har för handen. De vardagliga praktiska sysslorna tycks skapa ett mentalt rum som delas av alla de som delar sysslor i laboratoriet. Detta gemensamma mentala rum går man in i så snart man diskuterar sin forskning eller ett uppkommet problem, lika tillgängligt på kafferasten som på laboratoriet. Detta rum kallar jag för Space of thoughts som kontrasteras mot Place of practice som beskriver vad som är för handen. Dessa två lokalitetsbegrepp utgör två analytiska nivåer som strukturerar texten. Allt bildmaterial kommer från fältarbetet och utgörs till stor del inomvetenskapliga bilder. Naturvetenskapens speciella bildvärld görs här tillgänglig för alla läsare av uppsatsen, en bildvärld som annars bara är tillgänglig för naturvetaren själv.