Idag pågår en omfattande urbanisering, och utifrån rådande hållbara stadsutvecklingsideal är den täta blandstaden eftersträvansvärd. Detta skapar konkurrens om stadens mark. Många barn växer upp i staden men barnperspektivet ges ett begränsat utrymme i planeringen av den byggda miljön. Över tid har olika mycket hänsyn tagits till barnperspektivet, exempelvis gavs barnperspektivet stort utrymme under efterkrigstidens stadsplanering och bostadsbyggande, idag hänvisas barn oftare till specifika ytor och kan inte ta del av hela staden. Frågan om vem som ges rätten till stadens offentliga rum blir därmed relevant. Studien belyser problematiken utifrån framförallt två teorier; The right to the city (Harvey, 2008; Mitchell, 2003) och genom en vidareutveckling av miljöpsykologiska begreppet affordances (Kyttä, 2003). De två perspektiven har möjliggjort en analys på ett strukturellt plan såväl som i en mer detaljerad skala. Studien består av en fallstudie med fokus på tre offentliga rum i Hyllie, en skolgård med en angränsande park, ett stationstorg och ett bostadsområde. Det empiriska materialet har samlats in genom intervjuer och en dokumentanalys. Fokus ligger på hur barnperspektivet beaktas i planeringen idag och på hur detta perspektiv kan vidareutvecklas för att skapa barnvänliga urbana miljöer. Resultatet visar att rekreations- och lekytor, är för få, för små eller för tillrättalagda och att det planeras för en hög grad av biltrafikalstrande verksamheter i området. Slutsatsen är att barns rörelsefrihet kommer att begränsas i Hyllie, om så inte ska ske är föräldrarnas resurser avgörande samt är det nödvändigt med en medveten planeringsstrategi om denna utveckling ska kunna vändas.

In today’s western societies an ongoing urbanization is taking place simultaneously as the dense mixed city is desirable based on current sustainable urban development ideals. This leads to a competition of space in the city. Many children in Sweden grow up in cities today. However, the child's perspective is given a limited focus in the planning of urban environments. Over time, varying degree of the child’s perspective has been taken into account. The child’s perspective was given great consideration during post-war urban planning. Today children are directed to specific areas and have limited access to the city as a whole. The question of who is given the right to public spaces is therefore relevant. The thesis highlights the problem on basis of two main theories; "The Right to the City" (Harvey, 2008; Mitchell, 2003) and through further development of environmental psychology concept "affordances" (Kyttä, 2003). The two perspectives enable an analysis on a structural level as well as in micro scale. A case study is conducted focusing on three public spaces in Hyllie, a schoolyard with an adjacent park, a station square and a residential area. The study focuses on how the child’s perspective is used in planning today and how the perspective can be developed further to creates child-friendly urban environments. Through interviews and document analysis, conclusions have been drawn about the planning of Hyllie from the child's perspective. The result indicates that recreation- and playground areas are too small, too few or too well designed and that the detail plans enables a high degree of traffic evoking activities. The conclusions are that the child's freedom of movement will be limited in Hyllie, if not to happen, it is crucial parental resources and it is necessary with a conscious planning strategy if the trend is to be turned.