Denna uppsats undersöker samtalet om de mikrolån som dykt upp som fenomen under de senaste åren. Kan dessa på ett bättre sätt bekämpa fattigdom än det traditionella biståndet? Detta utreds genom en litteraturstudie, där material används från statlig utredning, nyhetsmedia (tidningar) och organisationers egna publikationer. Uppsatsen visar att den generella meningen i de texter som undersöks är att mikrolån kan bekämpa fattigdom på ett annat sätt än vad traditionellt bistånd har kunnat. Traditionellt bistånd visar upp ett antal problem såsom risk för korruption, att det kan skapa passivitet och att det inte verkar bekämpa fattigdom på ett effektivt sätt. I de texter som uppsatsen undersöker beskrivs mikrolån som ett nytt och möjligen bättre sätt än traditionellt bistånd. Uppsatsen synliggör också hur fattigdom och migration hänger ihop. Då människor får möjlighet att skapa möjligheter till försörjning kan det också bli möjligt för dem att stanna kvar, istället för att tvingas flytta för att öka sin levnadsstandard. Kanske kan mikrolån därmed också minska påtvingad migration? De texter som undersöks i uppsatsen visar också att mikrolån har en mörk baksida i form av ett socialt tryck som uppstår när lånen ska betalas tillbaka. Det är heller inte entydigt att mikrolån verkligen bidrar till ekonomiskt välstånd. Mikrolån är inte den ultimata lösningen för att bekämpa fattigdom men ett viktigt verktyg bland flera för att skapa möjligheter för människor att skapa sig ett bra liv.

This paper looks at the debate around microcredit, a new phenomenon that has emerged during the last couple of years. Could microcredit be a better way of fighting poverty than traditional aid? The paper is a literature review, and the texts that are analyzed are authority publications, news media (newspapers) and publications from relevant organizations. The texts that are analyzed give the impression of microcredit as a better way to combat poverty than traditional development aid. Traditional development aid is connected to a number of problems such as risk of corruption and dependency. It does not seem to fight poverty as effectively as microcredit. Texts describe microcredit as a new and possibly better way than traditional aid. The essay also reveals how poverty and migration are linked. Thus, migration may also be reduced with the help of microcredit. People will be able to stay rather than have to move, in order to build a better standard of life. The texts examined in the paper also show that microcredit can lead to social pressure that occurs when the loan is to be repaid. It is also not clear that microcredit really contribute to economic prosperity. Microcredit is not the ultimate solution to combat poverty but one among several important tools for creating opportunities for people to create a good life.